Kj¾reKyrkjelyd! NŒde vere med dykk og fred frŒ Gud vŒr Far og Herren Jesus Kristus.
Bekjennelseog etterf¿lgelse
32 Den sombekjenner meg for menneskene, ham skal ogsΠjeg kjennes ved for min Far i himmelen.33 Men den som fornekter meg for menneskene, ham skal ogsΠjeg fornekte for minFar i himmelen. 34 Tro ikke at jeg er kommet for Πbringe fred pΠjorden. Jeger ikke kommet for Πbringe fred, men sverd.
35 Jeg er kommet for Πsette skille:
S¿nnstŒr mot far,
dattermot mor,
svigerdattermot svigermor,
36 og en manns husfolk er hans fiender.
37 Den som elsker far eller mor mer enn meg, er meg ikke verd. Den som elskers¿nn eller datter mer enn meg, er meg ikke verd. 38 Og den som ikke tar sittkors opp og f¿lger etter meg, er meg ikke verd. 39 Den som finner sitt liv,skal miste det. Men den som mister sitt liv for min skyld, skal finne det!
Forfremmettil herligheten. Slik stŒr det av og til i d¿dsannonser eller nekrologer overFrelsesarmŽsoldater. Men dette kan ogsŒ v¾re en bra begynnelse pŒ prekenen idag.
2. juledag kallesStefanus-dagen til minne om den f¿rste martyr I Kirkens historie. Dagen har somminnedag en lang tradisjon. Da man begynte Œ feire jul som Jesu f¿dselsfest iRoma ca. Œr 340, var allerede en del fester plassert til samme h¿ytid.Stefanusdagen var 26. desember. 27. desember var apostelen JohannesÕ dag. 28.desember var "de uskyldige barns dag". Det var de barn som kongHerodes lot drepe i Betlehem i forbindelse med Jesu f¿dsel. De to sistnevntedager gikk etterhvert opp i julen. Men Stefanusdagen ble beholdt. 2, juledagble martyrfestdagen.
Augustinsetter tingene pŒ plass nŒr han sier om Stefanus at han skal v¾re n¾rmestFrelseren i fest pŒ samme mŒte som han var ham den n¾rmeste i lidelse.
Det errett at vi fortsatt kaller dagen Stefanus-dagen. Navnet er ogsŒ beholdt i vŒrkirkes kollekt pŒ 2. juledag. Det stŒr riktignok i en parentes. Men lidelse forKristi skyld har v¾rt mer enn en parentes i Kirkens lange historie. I dagenskollekt takker vi Gud "for alle som under motstand og forf¿lgelser var tromot evangeliet like til d¿den". Og med tanke pŒ dagens situasjon sies det:"V¾r n¾r hos alle som i dag mŒ lide for ditt navns skyld." I vŒr tidhar Kirken lidd myet. Kjennere av Kirkens historie sier at vŒr tid er denblodigste som Kirken har gjennomlevet.
TekstenvŒr er fra den f¿rste utsendelsestalen som Jesus holdt for apostlene. Jesusventer en frimodig holdning av sine venner i en verden som stŒr Ham i mot. Densom blir stŒende i dommen, er den som Jesus kjennes ved, og det er den somkjennes ved Jesus.
Enda engang fŒr vi samles til julegudstjeneste, og fŒr bli minnet pŒ hvordan Gud stegned midt I blant oss for Œ bli en av oss, leve vŒrt liv, og beseire synden ogden onde.
Menondskapens makter kunne jo ikke fordra at Frelseren ble f¿dt. Jesus ble etmotsigelsens tegn. Barnemordet i Betlehem, Herodes vanvittige massakre pŒBethlehems guttebarn og Jesu flukt til Egypt med Maria og Josef og hans tid somflyktning i et fremmed land minner oss pŒ hvilken verden Frelseren ble f¿dt inni.
I dagenstekst heter det at vi skal f¿lge etter Frelseren. Den etterf¿lgelsen medf¿rer tap.Det er derfor risikabelt Œ v¾re i f¿lge med Jesus Kristus. En kan miste alt enhar. Han har virkelig sagt til en mann en gang: "Vil du v¾rehelhjertet, gŒ da bort og selg det du eier,og gi alt til de fattige. Da skal dufŒ en skatt i himmelen. Kom sŒ og f¿lg meg." Matt. 19,21.
Juleevangeliethar allerede minnet oss pŒ at Han er Herren, som engelen sa til hyrdene. Fordihan gir den som tar imot han, rett til Œ bli Guds barn, som Johannes sier.Forholdet til han personlig er avgj¿rende for evigheten. Men sŒ kommer altsŒFredsfyrsten i kamp. 2. juledag er ogsŒ Stefanus-dagen. Stefanus, den f¿rstediakon, bekjente Jesus for menneskene, mistet sitt liv for hans skyld og fantdet.
De som tarimot Jesu kall mŒ v¾re forberedt pŒ omkostninger. Til og med i familien, NŒrHerren kan kreve en kj¾rlighet som overgŒr kj¾rligheten mellom barn og foreldreer det fordi han opptrer i roller og funksjoner som Israels Gud if¿lge GT har.Men Gud er blitt menneske i Jesus Kristus. Derfor har Jesus rett til Œ si som Hangj¿r i dagens tekst.
Martyrenesvitnesbyrd i gammel og ny tid er sterke. Fra prosessen mot Justin Martyr i RomaŒret 165 har vi en enkel og saklig beretning. Det er grunn til Œ tro at den ordtil annet stemmer med virkeligheten. H¿r bare: Prefekten i Roma, Rusticus, sp¿rJustin: "Du antar at du skal fare opp til himmelen og fŒ et slags
Av deomtrent 300 martyr-akter vi har fra oldkirken, kan vi nevne den kjente omPerpetua av Kartago I Œret 203.Hun hadde et lite barn. PŒ grunn av sin Kristus-tro ble hun arrestert. Hun bleforh¿rt pŒ torget. Hennes far kom med det lille barnet pŒ armen og sa: "DumŒ ha medynk med ditt lille barn og ofrel" Landsh¿vdingen sa: "SkŒndin fars grŒ hŒr, skŒn ditt lille barn. Du mŒ ofre for keiserens lykke."Men Perpetua svarte:
"Nei,det gj¿r jeg ikke. Jeg er en kristen.Ó SŒ ble hun overlatt til de ville dyr.
Noe mistesi Jesu f¿lge. Men noe mŒ tas opp, nemlig korset. Etterf¿lgerens eget kors.Kristi kors verken kan eller skal vi b¾re. Det er ikke vŒr oppgave. Det stŒrfor en engangshendelse som aldri skal gjentas. Kristi forsoning er fullf¿rt engang for alle. Vi lar en annen martyr, apostelen Andreas, gi uttrykk for dettenŒr han like f¿r inngangen til herligheten skal ha sagt da han sŒ korset: "Okors, ta imot Kristi disippel. MŒ han motta meg ved deg, han som gjenl¿ste megda han d¿de ved deg. Du hellige kors som mottok ¾re og skj¿nnhet av Kristilemmer, motta du meg.Ó
Vi skal taopp vŒrt kors. Det er frivillig. Men som hans etterf¿lgere mŒ vi b¾re det. Detbetyr Œ v¾re villig til Œ tŒle smerte, hŒn, forsmedelse for Kristi skyld. Herer det ikke l¿sningen Œ v¾re glatt, rund, smidig og uten kanter. Evangeliet eri seg selv et anst¿t. En gang fortelles det at mange som hadde fulgt Kristus,forlot ham. De som ble igjen, fikk h¿re: "Vil ogsŒ dere gŒ bort?Ó Man kanla v¾re Œ b¾re sitt kors. Men da er en ikke lenger i Jesu f¿lge. Hvordan er vŒrprioritetsliste? Jesus Kristus og hans rike ~ eller oss og vŒrt rike og vŒresaker?
f¿lge hamer risikabelt ikke bare i forhold til vŒre saker og interesser, men ogsŒ iforhold til vŒr tid og bruk av den. Lukas sier at Herren sa at en hver dag mŒta sitt kors opp. ¯yeblikket mŒ ofres for evigheten. Det dreier seg om Œfornekte seg selv og Œ bekjenne Jesus Kristus. Tenk Œ h¿re Frelseren selv endag overfor Gud Fader og de hellige engler vedkjenne seg oss. Det mŒ bli enstrŒlende opplevelse som overgŒr alt vi m¿tte her.
Forondskapen og synden skal ikke bestŒ. Vi behšver ikke sp¿rre om utgangen pŒ dethele, det eneste sp¿rsmŒl vi behšver Œ stille oss, er om vi har innsett hvemJesus var, og om vi tilh¿rer ham, for Jesus sa: "Den som bekjenner meg formenneskene, ham skal ogsŒ jeg kjennes ved for min Far i himmelen. Men den somfornekter meg for menneskene, ham skal ogsŒ jeg fornekte for min Far ihimmelen.." Har vi valgt side i striden. Har vi overgitt oss og vŒre livtill ham og stŒr fast der vi er satt?
La ossminnes de mange som stod fast i bekjennelsen til Kristus i gammel og ny tid. Ogda vi har en stor ¿versteprest som har gŒtt gjennom himlene, Jesus, Guds S¿nn,sŒ la oss holde fast ved bekjennelsen:
La oss lydeGud mer enn mennesker. Da har vi valgt rett side. Da har vi del i Kristi seier.Da kan vi se fremover med hŒp.
TIL ®RE FOR FADEREN OG SONEN OG DEN HEILAGE ANDE, SOM VAR, EROG VERE SKAL, EIN SANN GUD, FR ®VE TIL ®VE!
Korset iden kristnes liv
FšredragpŒ Dagar kring Bibel och bekŠnnelse 25.7.1999
PastorTom Nyman
[InnehŒll]
IMatteusevangeliets 10. kapitel Šr fšljande ord skrivna till oss: "Varoch en som bekŠnner mig infšr mŠnniskorna, honom skall ocksŒ jag bekŠnna infšrmin Fader i himlen. Men var och en som fšrnekar mig infšr mŠnniskorna, honomskall ocksŒ jag fšrneka infšr min Fader i himlen. Tro inte att jag har kommitfšr att skapa fred pŒ jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svŠrd. Jaghar kommit fšr att skilja en son frŒn sin far, en dotter frŒn sin mor och ensonhustru frŒn sin svŠrmor, och en man fŒr sina egna till fiender. Den somŠlskar sin far eller mor mer Šn mig Šr mig inte vŠrdig, och den som Šlskar sinson eller dotter mer Šn mig Šr mig inte vŠrdig. Den som inte tar sitt kors ochfšljer mig Šr mig inte vŠrdig. Den som finner sitt liv skall mista det, och densom mister sitt liv fšr min skull skall finna det."
Ett viktigtkŠnnetecken pŒ en levande tro Šr att bŠra sitt kors. Om inte ens denfullkomligt helige och felfrie Jesus fick del av denna vŠrldens popularitet,utan korset, hur skulle dŒ de som vill fšlja honom bli belšnade medhederstecken i denna vŠrlden? De, som inte tiger om Guds vilja, kommer ocksŒ idag att uppleva hat och motstŒnd frŒn dem, som inte vill šdmjuka sig under Gudsord.
I Danielsbok finns tvŒ mycket talande berŠttelser om att bŠra sitt kors. DŠr omtalasDaniels tre kamrater, som vŠgrade att falla ner och tillbe fšr den staty av guldsom kung Nebukadnessar hade lŒtit gšra. Trots att den brinnande ugnen vŠntadedem som gjorde sŒ. Daniels vŠnner stod ŠndŒ fasta i tron infšr kungen och sade:"Om det blir sŒ, Šr vŒr Gud, som vi dyrkar, mŠktig att befria oss urden brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung. Men om inte, sŒskall du veta, o konung, att vi ŠndŒ inte dyrkar dina gudar och att vi intevill tillbe den staty av guld som du har lŒtit stŠlla upp."
SŒ hŠndeocksŒ, dŒ Daniels kamrater kastades i elden fšr sin tros skull. OcksŒ kungenmŒste bekŠnna, dŒ han sŒg detta: "€ndŒ ser jag nu fyra mŠn som gŒr lšsaoch lediga inne i elden, och de Šr helt oskadda. Och den fjŠrde ser ut som engudason."(Dan. 3:25) Elden, som dšdade de mŠn som fšrde dem dit, brŠnde inte ens hŒretpŒ Daniels kamrater, eftersom en som skyddade dem frŒn elden gick med dem. Vadkan finnas i jŠmfšrelse med detta, dŒ man fŒr hŒlla sig till en sŒdan frŠlsandeGud? Jesus sŠger: "Var inte rŠdda fšr dem som dšdar kroppen men intekan dšda sjŠlen. Frukta i stŠllet honom som kan fšrdŠrva bŒde sjŠl och kropp iGehenna." (Matt.10.28)"Att frukta HERREN Šr att hata det onda."
Att bŠrakorset kan ocksŒ bli aktuellt genom att vi trots pŒtryckningar frŒn dennavŠrlden inte vill lŒta bli att gšra det som Šr enligt Guds sinne. Danielupphšrde inte att be till sin Gud, fastŠn fšljden av det blev att han kastadesfšr lejonen. OcksŒ hans liv blev skonat under en natt i lejonens hŒla. GudsŠnde sin Šngel fšr att tillsluta lejonens gap sŒ att de inte skadade Daniel(Dan. 6).
Var finns idag mŠnniskor lika Daniels och hans kamrater, som hellre Šr beredda att rentavoffra sina liv Šn att fšrneka sin tro genom att anpassa sig till denna vŠrlden?I dag Šr inte mŒnga beredda att offra just nŒgonting fšr sin tro. KnappastnŒgon vill bŠra korset i sitt liv, det kors som fšljer av att man har fšrbunditsig till Guds ord. Det hŠr syns ocksŒ i det kyrkliga avfall, som vi nu lever imitt i detta land. De flesta pastorers munnar Šr stŠngda av rŠdslan fšr attmista sin inkomst och mŠnniskors gunst. Ingen av oss Šr sannerligen nŒgon sŒdantroshjŠlte, som inte lŠngre skulle falla i synd. Men om det har gŒtt fšr osssom fšr Simon Petrus, som efter sin fšrnekelse fick uppleva Guds stora nŒd, dŒvill vi vŠl inte Šnnu i morgon fšrneka den Herre som har lidit fšr oss?
Jesuskallar oss att gŒ korsets vŠg. DŒ judarna hade gisslat apostlarna och fšrbjuditdem att tala om Jesus, gick dessa bort frŒn dem "glada šver att de hadeansetts vŠrdiga att lida smŠlek fšr Namnets skull."
LŒt ossocksŒ komma ihŒg Noa, som bšrjade bygga en stor ark pŒ torra landet enligt Gudsbefallning. Hurudan ofšrstŒelse fick han inte utstŒ av mŠnniskorna pŒ grund avdetta. Kanske Satan emellanŒt ingav honom tvivel pŒ att det alls skulle tjŠnanŒgot till att bygga den dŠr arken. Han byggde den likvŠl i tron. Och dŒsyndafloden kom, rŠddades bara de Œtta mŠnniskor som var i arken undan Gudsdom. (1 Mos. 7-8) Jesus sŠger ocksŒ om de yttersta dagarna: "Skall vŠlMŠnniskosonen, nŠr han kommer, finna en sŒdan tro pŒ jorden?"
Att bŠrakorset lyckas inte alltid fšr oss sŒ, att vi skulle orka stŒ under det med rŠtrygg. Gud kan tillŒta ocksŒ ett sŒdant kors, som kŠnns som om Gud skulle varatyst och lŒngt borta just dŒ nŠr hans hjŠlp behšvs som bŠst. SŒ gick det fšrBibelns Job, som fšrlorade sin egendom, sina tjŠnare och sina barn ochslutligen ocksŒ sjŠlv rŒkade ut fšr svŒra sjukdomar. Denna troende manslivsdjŠrvhet fšrsvann sŒ, att han šnskade sig dšden. Han upplevde sig vara iett mšrker, dŠr inte ens hans vŠnner fšrmŒdde hjŠlpa honom. Det mestfšrskrŠckliga var ŠndŒ de, att Job upplevde att Gud sjŠlv hade blivit hansfiende. SŒ var det ŠndŒ inte. Mitt under sin nšd var Job hela tiden i Gudstrygga hŠnder. Och till sist kom ocksŒ den tiden, dŒ Job fick kŠnna HerrenshjŠlp i sitt liv. NŒgot klar, detaljerat svar gavs ŠndŒ inte Œt honom angŒendemeningen med den anfŠktelse han upplevde.
Till destšrsta pršvningarnas natur hšr just det, att Guds avsikter Šr fšrdolda fšross. Varfšr-frŒgorna fŒr inga svar, Gud verkar vara alldeles tyst - och ŠndŒ Šrhan verkligen nŠra oss, mycket nŠrmare Šn vi kanske kan tro och uppleva. I Jes63:9 sŠgs om Israels Gud: "I all deras nšd var ingen verklig nšd, tyhans ansiktes Šngel frŠlste dem. I sin kŠrlek och medšmkan Œterlšste han dem,han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar."
Svaret pŒfrŒgan varfšr Herren allt emellanŒt fšr oss in i sŒ mšrka dalar fŒr vi oftastfšrst efterŒt. Det finns ocksŒ frŒgor, som det inte ges nŒgot svar pŒ hŠr ilivet. I himlen fŒr vi kanske svar ocksŒ pŒ dem, om Gud anser det vara bra sŒ.Vi mŠnniskor vet inte vŒrt bŠsta, fastŠn vi ibland tror det. Det vet endastGud, som ser vŒrt liv framfšr allt ur evighetens perspektiv: han gšr allt, fšratt vi en gŒng skulle vara hos honom i himlen. Fšr det mŒste han ibland ge ossuppfšrsbackar i stŠllet fšr nedfšrsbackar, vilket ofta ocksŒ Šr tryggare fšross.
I StefanPrŠtorius' gamla andaktsbok "De troendes andliga skattkammare" harman vŒgat ge ett svar pŒ frŒgan: "Vilken Šr den bŠsta tršsten fšr oss nŠrvi bŠr det kors Gud har gett oss att bŠra?" Svaret lyder: "Det Šr,att vi tack vare Jesu fšrsoningsverk har en nŒdig Gud i himlen." I skyddav syndernas fšrlŒtelse kan inte ens den mšrkaste dal skilja oss frŒn vŒrHerre. Det fŒr vi lita pŒ, fastŠn det sedan skulle regna stenar šver vŒr nacke- som fšr Stefanus.
Det allraheligaste i det gamla fšrbundets uppenbarelsetŠlt, platsen fšr Herrens nŠrvaro,var ett mšrkt rum. Lagens ark pŒminde om Guds oŠndliga helighet. Det var ettmšrker som fšrskrŠckte den syndiga mŠnniskan. In i det allra heligaste fickendast šversteprŠsten gŒ, men ocksŒ han bara en gŒng om Œret, fšr att han inteskulle dš. Och ocksŒ dŒ skulle han ha med sig blodet av fšrsoningsoffret, somskulle stŠnkas šver nŒdastolen pŒ fšrbundsarkens lock. I skydd avfšrsoningsoffrets blod fick nŒden ŠndŒ fšre rŠtten och Herren kunde bo bland sittfolk i det heliga mšrkret. (1 Kung. 8:12) Denna gammaltestamentliga praxis varŠndŒ bara en fšrebild fšr vŒr kommande frŠlsning i Jesus. I skydd av hansfšrsoningsblod kan inte ens det mest fšrskrŠckliga mšrker skilja oss frŒn Gud.Paulus skriver i Romarbrevet: "Vem kan skilja oss frŒn Kristi kŠrlek?Nšd eller Œngest, fšrfšljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svŠrd? DetstŒr ju skrivet: Fšr din skull dšdas vi hela dagen, vi rŠknas som slaktfŒr. Meni allt detta vinner vi en švervŠldigande seger genom honom som har Šlskat oss.Ty jag Šr viss om att varken dšd eller liv, varken Šnglar eller furstar, varkennŒgot som nu Šr eller nŒgot som skall komma, varken makter, hšjd eller djupeller nŒgot annat skapat skall kunna skilja oss frŒn Guds kŠrlek i KristusJesus, vŒr Herre." (Rom 8:35-39)
Ofantligttršsterika Šr ocksŒ Herrens ord i Jes 49:14-16: "Men Sion sŠger:'HERREN har švergivit mig, Herren har glšmt mig.' Kan dŒ en mor glšmma sittbarn, sŒ att hon inte fšrbarmar sig šver sin livsfrukt? Och Šven om hon kundeglšmma sitt barn, skall jag inte glšmma dig. Se, pŒ mina hŠnder har jagupptecknat dig ..."
Av Bibelnoch av de kristtrognas erfarenheter fŒr vi veta, att det ocksŒ kan gšmmas ensŠrskild Guds vŠlsignelse i korset och pršvningarna
¥ Vi lŠr ossi dem att bŠttre kŠnna vŒr syndfullhet. Vi ser ocksŒ djŠvulen bŠttre ochnaturen i denna vŠrld som Šr pŒ vŠg att gŒ under. Denna vŠrldens fŒfŠngligheterhjŠlper oss inte i vŒr nšd.
¥ Gud driveross till bšn. Till det Šr nšden den bŠsta mšjliga lŠraren (t. ex. Jes. 26:16).
¥ VifrŒntas den falska tršsten och mŒnga kŠra stšd tas ifrŒn oss fšr att vi skallfšrlita oss helt pŒ Kristus. Gud undervisar oss att vara nšjda med Hans nŒd ochtro den pŒ grund av Hans Ord och sakrament. Paulus skriver i det andrakorintierbrevet: "Och fšr att jag inte skall bli hšgmodig pŒ grund avdessa utomordentligt hšga uppenbarelser, har jag fŒtt en tšrntagg i kšttet, enSatans Šngel, som slŒr mig i ansiktet, fšr att jag inte skall fšrhŠva mig. TregŒnger bad jag att Herren skulle ta den ifrŒn mig, men han svarade mig: 'MinnŒd Šr nog fšr dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.' DŠrfšr vill jag hellreberšmma mig av min svaghet, fšr att Kristi kraft skall vila šver mig."
¥ Gud švarvŒr tro och fšrstŠrker den under motgŒngarna. Detta sker som ett resultat avGuds nŒd och omsorg. DŒ man en gŒng har kommit igenom en svŒr anfŠktelse, fŒrman en starkare tro pŒ att Herren hjŠlper oss ocksŒ i framtida motgŒngar. "Meninte bara det, vi jublar ocksŒ mitt i vŒra lidanden, eftersom vi vet attlidandet ger tŒlamod, tŒlamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppetbedrar oss inte, ty Guds kŠrlek Šr utgjuten i vŒra hjŠrtan genom den heligeAnde, som han har gett oss." (Rom. 5:3-5)
¥ HerrenlŠr oss nya egenskaper om sig sjŠlv genom vŒra pršvningar. Efter att hagenomgŒtt sina hŒrda erfarenheter bekŠnde Job: "Fšrut hade jag hšrttalas om dig, men nu har jag sett dig med egna šgon."
¥ Vid sidanav tron och bšnen vaknar och fšrstŠrks ocksŒ hoppet i vŒra pršvningar. I nšdenkan man ju ingenting annat Šn tro, hoppas och be. SŠrskilt vaknar dŒ lŠngtanefter himlen hos oss. Till himlen kommer en gŒng en stor skara mŠnniskor, somdet sŠgs om: "Dessa Šr de som kommer ur den stora nšden, och de hartvŠttat sina klŠder och gjort dem vita i Lammets blod. DŠrfšr stŒr de infšrGuds tron och tjŠnar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter pŒtronen skall slŒ upp sitt tabernakel šver dem. De skall aldrig mer hungra ellertšrsta, inte heller skall solen eller nŒgon annan hetta trŠffa dem. Ty Lammetsom stŒr mitt fšr tronen skall vara deras herde och leda dem till livetsvattenkŠllor, och Gud skall torka bort alla tŒrar frŒn deras šgon."
¥ DŒ vifšršdmjukats av korset Šr vi inte lŠngre sŒ hŒrda och krŠvande gentemot andra.Efter att vi varit i anfŠktelser lŠr vi oss ocksŒ att tršsta andra genom dentršst vi sjŠlva har fŒtt av Herren: "VŠlsignad Šr vŒr Herre Jesu KristiGud och Fader, barmhŠrtighetens Fader och all tršsts Gud, han som tršstar oss iall vŒr nšd, sŒ att vi kan tršsta dem som Šr i nšd med den tršst vi sjŠlva fŒrav Gud." (2Kor. 1:3-4)
¥ HerrentillŒter motgŒngar i vŒra liv ocksŒ fšr vŒr uppgift att vittna. VittnesbšrdetŠr kanske inte som djupast dŠr livet Šr mest nedfšrsbacke, utan dŠr man trotsstora motgŒngar sšker sig till Herren. "Men denna skatt har vi ilerkŠrl, fšr att den vŠldiga kraften skall vara Guds och inte komma frŒnoss." (2 Kor.4:7)
http://www.ofsystem.fi/onos/bbdagar/tnyman.htm