MV-DXingens historia fram till 1950-talet                

av Jan Erik RŠf

 

1.  Med radion kom DXingen!

 

NŠr bšrjade man DXa pŒ mellanvŒg? Det intrŠffade naturligtvis vid det fšrsta tillfŠlle som en rundradiosŠndning pŒ mellanvŒg šver ett stort avstŒnd togs emot pŒ en radiomottagare. Rundradio i modern mening startade i USA mot slutet av 1920. Som dess fšdelse brukar man ange den 2 november 1920, dŒ regelbundna sŠndningar frŒn KDKA i Pittsburgh inleddes med rapporter frŒn presidentvalet Cox–Harding. Dessfšrinnan hade emellertid engelsmŠnnen šver en Marconistation pŒ 15 kW i Chelmsford under tiden 23/2–6/3 sŠnt tvŒ dagliga korta program avsedda fšr nŒgra hundra amatšrer. Emellertid organiserade tidningen Daily Mail den 15 juni 1920 en konsert med sŒngerskan Melba, som gick šver Chelmsford. Konserten hšrdes i Eiffeltornet, i Norge, Italien, pŒ ett antal fartyg och i Persien. Om den sistnŠmnda uppgiften Šr riktig, skulle detta ha varit det fšrsta exemplet pŒ vad vi menar med DX-mottagning!

 

Tillkomsten av KDKA fšdde en feber att bli de fšrsta bland stationens lyssnare i Europa. Men fšr att ta emot en modulerad radiovŒg i Europa krŠvdes det en mottagare. FŠrdiga radioapparater fanns inte att kšpa vid 20-talets bšrjan. Det fšrsta en radiointresserad person, en ÓradiotÓ, fick gšra var dŠrfšr att skaffa litteratur om hur apparaterna var uppbyggda och fungerade, och skaffa de tekniska prylarna fšr att bygga en sŒdan. Under de fšrsta Œren var det švervŠgande enkla kristallmottagare som byggdes. Snart gick det dock att kšpa radioršr till šverkomliga priser, vilka i bšrjan fick sin stršm frŒn otympliga ackumulatorer och batterier. Inte undra pŒ att det tog en tid innan det bšrjade komma in notiser om avlyssnade USA-stationer i dŒtidens svenska radiotidningar!  

 

Etableringen av radiostationer blev explosiv, frŠmst i USA men snart ocksŒ i Europa. Radioindustrin vŠxte snabbt och fšrsŒg ÓradioternaÓ med prylar och byggsatser, och snart Šven med fŠrdiga mottagare.  PŒ nŒgra fŒ Œr tillverkades det miljontals mottagare i USA och i Europa. Nya konstruktioner och kopplingar fšr att fšrstŠrka stationernas svaga signaler uppfanns stŠndigt, och fšrlŠggare av fackpress gav oss i Sverige flera gedigna radiotidskrifter fulla av rŒd och tips. En sŒdan innovation som radion hade aldrig tidigare mottagits med ett sŒdant allmŠnt intresse och pŒ sŒ kort tid slagit igenom som var mans egendom eller samtalsŠmne.

 

Radioterna byggde emellertid inte bara mottagare. En kategori som kom att betecknas som verkliga radioamatšrer bšrjade bygga sŠndare fšr att kunna kommunicera med varandra. Det rŒdde i flera vŠstlŠnder inga fšrbud mot att anvŠnda de hšgre frekvenserna av den nuvarande mellanvŒgen fšr amatšrsŠndningar. Naturligtvis var det mest den enklare telegraftekniken – CW – som dominerade i bšrjan. Med CWns hjŠlp var det ju lŠttare att fŒ sitt meddelande begripligt och besvarat Šn med radiofonins hjŠlp, sŠrskilt pŒ stora avstŒnd. Det var amatšrerna som bšrjade kalla sin lŒngdistans fšr DX. Men dŒ som nu ville de nŒ ut med sina signaler sŒ lŒngt som mšjligt, och de tŠvlade inbšrdes. Begreppet DXing hade dŠrmed fštts.

 

Rundradion i USA och i England švergick snart i regelbundna sŠndningar. De gick pŒ de lŠgre frekvenserna av det nuvarande mellanvŒgsbandet. NŠr radion tog fart i det švriga Europa, bl.a. i Frankrike, utnyttjade man delvis lŒngvŒg, ibland pŒ vŒglŠngder upp emot 3 ˆ 4000 meter. Fšr lŒngvŒg fanns det etablerade sŠndaranlŠggningar fšr telegrafi med antennmaster som gav stor rŠckvidd, vilka Šven kunde utnyttjas av rundradion.

 

SŒ hŠr sŒg etableringen av radiostationer ut under de allra fšrsta Œren:

 

r

Europa

Nord-och Sydamerika

Afrika/Ocean.

1920

England (fšrsšk)

USA (KDKA)

1921

RCA, m.fl.

1922

Frankrike

USA 1 mars: 60 sŠndare

England

USA 1 nov: 564 sŠndare

Danmark

Canada

Ryssland

Argentina

1923

Belgien

Australien

Finland

Norge

Schweiz

Tjeckoslovakien

Tyskland

1924

Holland

USA: 1.105 sŠndare

Italien

Sydafrika

Spanien

…sterrike

1925

Sverige

Venezuela

m.fl. lŠnder

Chile

 

 

I Sverige startade det statliga RadiotjŠnst den 1 januari 1925, sedan Telegrafverket 1923–24 haft regelbundna fšrsškssŠndningar frŒn Stockholm, Gšteborg och Boden, under det fšrsta Œret i samarbete med det kommersiella Svenska Radiobolaget. Man hade frŒn bšrjan bestŠmt sig fšr att i Sverige inte tillŒta sŠndare fšr telegrafi eller telefoni annat Šn efter Kungl. Maj:ts tillstŒnd. SŒdana tillstŒnd gavs till amatšrer med bŒde telegrafi- och telefonistationer. Dessutom gavs det hŠr och var i landet tillstŒnd till radioklubbar att starta sŠndare fšr regelbundna radioprogram. Den fšrsta klubbstation som gick ut i etern torde ha varit Gšteborgs Radioklubb som startade i januari 1924. Snart dŠrefter startade ÓFšrsšksstationen i Rundelsgatan i MalmšÓ, och pŒ hšsten samma Œr kom radioklubbar i Falun och Jšnkšping igŒng med regelbundna sŠndningar. Bland klubbstationer som fšljde under 1925 mŠrks Eskilstuna, Linkšping och Norrkšping samt under 1926 BorŒs och Karlskrona. FrŒn och med 1925 fick klubbarna bidrag fšr uppgiften att ŒterutsŠnda programmen frŒn RadiotjŠnst.

 

Det var inte fšrbjudet att gšra reklam šver klubbsŠndarna. Det fšrekom t.ex. att en firma som arrangerade (och sponsrade enligt modern terminologi) en konsert omnŠmndes i vid programmets bšrjan och slut. Radioreklam fšrekom  i varierande utstrŠckning šver klubbstationerna Šven efter 1925. Den fšrbjšds efter fšrslag av en rundradioutredning Œr 1933.

 

r 1926 rŠknade man med att det fanns 5.200.000 radiomottagare i USA. I England fanns det 1.645.000 och i Tyskland drygt en miljon. Mot slutet av 1926 var antalet radiolicenser i Sverige 250.000.

 

Man kan rent teoretiskt tŠnka sig att det kunde ha varit mšjligt att i Europa ta emot sŠndningar frŒn USA redan nŠr KDKA i Pittsburgh den 2 november 1920 i sin fšrsta sŠndning fšljde presidentvalet. Eller nŠr RCA pŒ fšrsommaren 1921 refererade boxningsmatchen mellan Dempsey och Charpentier.

 

Vad hŠnde dŒ i praktiken? Ja, fšr det fšrsta visste man vid denna tid vŠldigt litet om radiovŒgornas utbredning. En del erfarenheter hade man visserligen fŒtt pŒ lŒngvŒgen, dŠr man funnit att sŠndare med stor antenneffekt kunde nŒ avsevŠrda strŠckor. MellanvŒgen fšrefšll sŠmre, och ju hšgre frekvens man anvŠnde, dess kortare rŠckvidd. Dessutom hade man svŒrt att fŒ radioršr och elektriska svŠngningskretsar att fungera pŒ de hšgre frekvenserna, frŒn cirka 1500 kHz och uppŒt.

 

Amatšrerna i Œ ena sidan USA och Œ andra sidan England och Frankrike fšrsškte fšr fšrsta gŒngen, under vintern 1920-21, fŒ radiokontakt med varandra pŒ vŒglŠngder omkring 200 meter, dvs mellanvŒg cirka 1500 kHz. FackmŠnnen, experterna, byggde  sina vŒglŠngdsval pŒ erfarenheter frŒn lŒngvŒg och grŠnsomrŒdet mot mellanvŒg. De ansŒg det lšnlšst och lšjligt att tro pŒ fšrbindelser pŒ kortare vŒglŠngder. Amatšrerna misslyckades denna fšrsta vinter. PŒfšljande vinter fick de visserligen vŒgor att gŒ šver Atlanten, men ingen šmsesidig kontakt. Vintern 1922-23 blev det dock framgŒng: en

iav veteranerna i USA lyckades hŒlla kontakt under 2 1/2 timmar med en engelsman.

 

I Sverige var det under 1924 enkelt fšr amatšrer att fŒ licens fšr att testsŠnda pŒ delar av mellanvŒgen. I nr 8 fšr Œr 1924 av den svenska tidningen Radio (den startade under 1923, med 18 nr/Œr) fšrekommer en artikel om fšrsšk ledda av amatšren SMZZ. Det gŠllde kontakter per telegrafi runt om i Sverige pŒ vŒglŠngderna 200–330 meter. TŠnk om vem som helst idag finge fritt sŠnda pŒ dessa vŒglŠngder! Men det mest sensationella med artikeln var kanske dess rubrik: ÓDX-fšrsšk frŒn SMZZÓ. Uttrycket DX var uppenbarligen myntat fšr ÓdistansÓ Šven bland de svenska amatšrerna. SŒ smŒningom smittade det av sig utanfšr sŠndaramatšrernas krets. 

 

I USA bšrjade forskarna, med Marconi i spetsen, efterhand att sška sig upp pŒ hšgre frekvenser. De stšrsta bolagen Westinghouse och RCA relŠade sina stšrre MV-stationer šver stationer med relativt smŒ effekter pŒ vŒglŠngder omkring 100 meter (cirka 3000 kHz). Och si, dŒ hŠnde det saker... I tidningen Radio finns i nr 1/24 en presentation av Ónyheter av utomordentlig vikt som vidga utsikterna fšr framtiden oerhšrtÓ. Westinghouse i Pittsburg hade den 23 december 1923 sŠnt pŒ vŒglŠngden 100 meter med en sŠndare av 1 kW, varvid Óett helt program togs upp pŒ en vanlig ršrmottagare pŒ ett avstŒnd av 3000 engelska mil och ŒterutsŠndes av 2LO i LondonÓ (dvs det ÓrelŠadesÓ i sin tur av mellanvŒgsstationen 2LO). Tidningen betecknar det som sŒ mycket mera anmŠrkningsvŠrt som sŠndningen inte  var avsedd att vara ett transatlantiskt fšrsšk! – Egentligen var det intrŠffade ingenting annat Šn ett av otaliga exempel pŒ mellanvŒgens nyckfullhet. Men det visste man inte dŒ.

 

Marconis fšrsšk leder snabbt till att man upptŠcker radions alla tidigare otŠnkbara mšjligheter. I Radio nr 14/24 meddelas att fšrsšk pŒ 92 meter (cirka 3250 kHz) med en sŠndare av 1 kW gjort det mšjligt att nŒ minst 425 mil; nŒgra veckor senare gŒr vŒgorna runt jorden mellan England och Australien, dels den lŠngre vŠgen frŒn England vŠsterut pŒ 2270 mil, dels den kortare mot sydost pŒ 1735 mil. –Amatšrerna slŒr det ena avstŒndsrekordet efter det andra: Det mest omtalade avstŒndet under 1924 var fšrst Hawaii–Gršnland, vilket 22 maj 1924 slogs av Buenos Aires–Gisbourne, Nya Zeeland. I det senare fallet var avstŒndet 1233 mil och de tvŒ amatšrsŠndarnas effekter mellan 0,5 och 1 kW; vŒglŠngderna mellan 200 och 100 meter = 1500–3000 kHz.

 

I nummer 1/23 av Radio uppges att musikprogrammet frŒn Pittsburg 23/12 1923 hade uppfŒngats av en person boende i Sydafrika, 5300 engelska mil avlŠgset frŒn 2LO i London, vilken antas vara den sŠndare som sydafrikanen uppfattat. – Att ŒterutsŠndningen šver 2LO Šven gick fram ÓpŒ skilda hŒll i SverigeÓ framgick av kommentarerna i tidningen. – Som ett apropŒ till detta Šr fšljande notis ur nr 5/24 av Radio: ÓHerr Erik Pettersson i Storuman meddelar att han med kristallmottagare fŒr in de engelska stationerna utmŠrkt, men Telegrafverket i Stockholm mycket oregelbundet. Grammofonmusiken frŒn Gšteborg  hšrs emellanŒt.Ó

 

I en annan notis i nr 1/24 av Radio stŒr det: ÓSir Oliver Lodge anser i en engelsk tidskrift att det snart skall bli mšjligt att tala trŒdlšst jorden runt.Ó ... ÓGoda fšrutsŠttningar Šr emellertid mšrker och lŠmpligt vŠder.Ó Som exempel pŒ vad som kan hŠnda nŠr fšrutsŠttningarna Šr som bŠst nŠmner Sir Oliver att Óengelska och amerikanska amatšrer har utvŠxlat radiofoni pŒ 120 meter (2500 kHz) med blott 100 watts stationer.Ó Men Šven de lŠgre frekvenserna, dvs lŒngvŒg, kunde stundom gŒ fram pŒ DX-avstŒnd. I nr 6/24 rapporteras att Eiffeltornets 2 kW-sŠndare pŒ 1780 meter hade uppfattats i Chatham, Mass., USA.

 

Radioterna var under de hŠr Œren mycket medvetna om betydelsen av att ha antenner avstŠmda till mottagarfrekvenserna, och de skaffade sig dessutom kunskaper om antennernas riktningsverkan, m.m. SŠkert var det en lyssnare med en avancerad antenn som i London rapporterades ett flertal gŒnger under hšsten 1923 ha hšrt Pittsburg med enbart kristallmottagare. Fšr en sentida DXare med erfarenhet av kristallmottagare fšrefaller detta vara nŒgot av ett vŠrldsrekord. Kristallmottagarna var i bšrjan de vanligaste mottagarna, avsedda fšr den lokala sŠndaren. Man kunde med tur och skicklighet och nŠr den lokala sŠndaren stŠngt, Šven lyssna pŒ nŠrliggande stationer i Europa utanfšr det egna landet. Exempelvis  ansŒgs det anmŠrkningsvŠrt att 2LO i London hade hšrts pŒ kristallmottagare Šnda nere i Spanien.

 

Under 1924 och 1925 slogs DX-rekord pŒ lšpande band: Enligt Radio nr 9/24 hade en engelsman i Indien kl. 3–4 lokal tid tagit in en konsert frŒn London, dŠr klockan antogs ha varit 9.30–10.30 (dvs 21.30–22.30 enligt ÓmodernÓ tiderŠkning).  Han hšrde programmet bŒde šver London 395 meter och Birmingham 475 meter (cirka 760 resp. 632 kHz).  Ett knappt Œr senare, i Radio nr 4/25, rapporterades att man i Johannesburg, Sydafrika, tagit in KDKA direkt. Och pŒ Brittiska Nordborneo fanns en engelsman som tre gŒnger hade fŒtt in 2LO i London! TvŒ nummer senare (6/25) uppges att en fransk amatšr i Backau (Vad heter den stan idag?), Tonkin, Kina, hade hšrt Paris med radiofoni pŒ 115 meter (cirka 2600 kHz), ett avstŒnd pŒ 900 mil! – Ytterligare ett Œr senare, i nr 5/26, rapporteras att Óamatšrer šver hela USAÓ hšrt mellanvŒgsstationerna JOCK Nagoya365 m, JOBK Osaka 385 m och JOAK Tokyo 375 m.

 

I Sverige kunde man ocksŒ uppleva sensationer. I nr 9/24 av Radio kommer den fšrsta rapporten om USA-stationer hšrda i Sverige. DŠr redogšr signaturen ÓEnskede-amatšrÓ fšr sina avlyssningar under den gŒngna vintersŠsongen 1923–24. Han rŠknar upp de flesta existerande europeerna (de var vŠl hšgst ett tjugotal pŒ den tiden) och  WGY Schenectady samt KDKA New York, vilka han hšrt flera gŒnger i december och januari. Han redogšr fšr sin mottagarutrustning: Det Šr en mottagare byggd enligt ett modulsystem som kan ge maximalt 6 ršr. Den bŠsta mottagningen av USA fick han med endast 2 ršr: ett HF-steg och en detektor. Antennen Šr en 24 meter lŒng dubbelwire frŒn en mast till villan i Enskede, och hans jordledning Šr vŠrmeledningen.

 

I det fšljande numret av Radio, nr 10/24, uppmanar redaktšren signaturen ÓEnskede-amatšrÓ att Ótill redaktionen uppgiva sin adress dŒ brev till honom hŠr vŠnta pŒ vidarebefordran.Ó Hans uppgifter om USA-mottagning var uppenbarligen sensationella! TyvŠrr Œterkommer inte tidningen under det fšljande Œret till de hŠr mottagningarna. Inte heller rapporteras nŒgon annan svensk lyssnare ha haft samma framgŒng som amatšren i Enskede. – Men med den kŠnnedom vi har idag om mšjligheterna att under mycket gynnsamma fšrhŒllanden fŒ in USA pŒ mellanvŒg, sŒ finns det ingenting som motsŠger slutsatsen att det hŠr fšrefaller vara fšrsta gŒngen som nŒgon i Sverige rapporterat mottagning av en nordamerikansk mellanvŒgsstation. Ett riktigt DX-kap, alltsŒ!

 

MellanvŒgen var utsatt fšr mycket stšrningar redan pŒ den hŠr tiden. Fšrutom knaster och sprak frŒn ŒskvŠder, norrsken o dyl bšrjade man fŒ bekymmer av kraftledningar och elanlŠggningar i anslutning till dessa. Men det vŠrsta var nog alla de enkla gnistsŠndare fšr telegrafi som sjšfarten tagit i bruk och dŠr varje sŠndare uppenbarligen bredde ut sig šver ett brett frekvensomrŒde. Det lŠr ibland ha varit ett evinnerligt pipande av olika morsesignaler pŒ bandet, eller pŒ delar dŠrav.

 

De exempel som hittills Œtergivits visar tydligt, att DXingen i praktiken uppstod i samma šgonblick som intresserade lyssnare fick tekniska mšjligheter att ta emot sŠndare pŒ andra sidan haven eller pŒ andra kontinenter. Drivkraften i radions barndom var upptŠckarglŠdjen och lusten att uppvisa det bŠsta, intressantaste avlyssningsresultatet. Den drivkraften har fortsatt att vara stark under de decennier  som fšljde. LŒt oss titta litet pŒ det som fšljde nŠrmast: 30-talet.

 

 

2.  MV-DX under 30- och 40-talen

 

I nŒgra fall har den MV-DXing som rimligen mŒste ha fšrekommit i Sverige pŒ 30-talet dokumenterats, vilket dock skedde fšrst ett tiotal Œr senare. Under de Ógoda ŒrenÓ omkring 1944 fšre solflŠckstopparna Œterupptog nŠmligen en av 30-talets DXare, John S. Bohm i Falun, mellanvŒgslyssningen. I samband hŠrmed skrev han i en DX-tidning om sina upplevelser pŒ 30-talet.(Artikeln ÓDXing pŒ mellanvŒgÓ. DX-radio, nr 8 1944, ŒrgŒng 1.) 

 

 

I artikeln tror John S. Bohm att han pŒ 30-talet var tŠmligen ensam om hobbyn i Sverige. Han sŠger att

 

ÓdŒvarande programtidningen Radiolyssnaren ville till en bšrjan avfŠrda mina pŒstŒenden om hšrda amerikanska stationer som nonsens, det var ingenting annat Šn europeiska stationers ŒterutsŠndningar av Amerika. SŒ smŒningom mŒste Šven Radiolyssnaren erkŠnna att det verkligen ršrde sig om amerikanska stationer. Vissa nŠtter under vintermŒnaderna kunde upp till ett 100-tal sŠndare noteras pŒ omrŒdet 200–500 meter (1500–600 kHz); de flesta mellan 200 och 400 meter, ju hšgre upp pŒ bandet man kom, desto svagare blev signalerna. Dessa fšrhŒllanden rŒdde vintrarna 1932–1935, de bŠsta resultaten uppnŒddes vintern 1933–34.

 

  – Julnatten 1933 minns jag sŠrskilt att USA briljerade i etern. SŒ snart de europeiska stationerna vid ettiden pŒ natten somnat in, bšrjade Uncle Sam ockupera skalan.

 

Alla delar av staterna var representerade, frŒn New York och Miami i šst till San Francisco och Hollywood i vŠst, frŒn Louisiana i sšder till Illinois i norr bjšds mycket goda och trevliga julprogram. €ven nŒgon mexikanare och kanadensare blandade sig i kšren. Vid 5–6 tiden pŒ morgonen bšrjade de europeiska sŠndarna komma igŒng. ... Den som lŠngst stod rycken var KSL i Salt Lake City, Utah, som Šnnu vid 8-tiden klarade sig fint i konkurrensen med europeerna. En sŒdan briljant mottagning av USA pŒ mellanvŒgsbandet har jag varken fšrr eller senare varit med om.

 

 

 – Den amerikanska DX-tidskriften Radio Index ... hade i sitt juninummer 1935 satt fšljande rubrik šver en artikel av mig: ÕA lone DXer in Sweden.Õ Rubriken fŒr stŒ fšr redaktšrens rŠkning. SŠkert fanns hŠr rŠtt mŒnga kortvŒgslyssnare redan dŒ. Gšr man emellertid skillnad pŒ kortvŒgs-DXare och mellanvŒgs-dito kunde rubriken eventuellt vara berŠttigad. Ty DXing pŒ mellanvŒgen var min speciella hobby, och dŠr var jag troligen tŠmligen ensam. Fanns dŠr flera DXare, sŒ var de i sŒ fall synnerligen slša med att sŠnda rapporter till stationerna. Vid genomlŠsning av det 70 ˆ 80-tal verifikationer jag mottog, finner man att dessa i stor utstrŠckning innehŒller: ÓYours is the first report received from SwedenÓ eller We never heard from your country beforeÓ. PŒ fem eller sex verifikationer gladdes jag t.o.m. av fšljande: ÓYours is the first report received from EuropeÓ.

 

Amerikanarna hade uppenbarligen Šgnat sig mycket mera Œt DX-ing under 30-talet Šn vi i Sverige. John S. Bohm nŠmner DX-tidskriften Radio Index, som kallar DXaren DXer. Och i Oakland, Californien utgavs sedan 1933 den stencilerade tidningen Universalite, organ fšr Universal Radio DX Club. Den hade 1945  500  medlemmar, de flesta i USA och Canada men en del overseas, bl.a. 15 i Sverige. En av dessa var – eller blev sedermera – John S. Bohm i Malung. I de 19 Œrliga numren av Universalite behandlades mest kortvŒg. Sedan man 1944 slagit sig samman med en annan klubb, Victory Radio Club som uppenbarligen sysslade med mellanvŒg, togs Šven denna gren med i tidningen med MV-tips och nyheter frŒn hela vŠrlden, avlyssnade av DX-are vŠrlden šver. Tre gedigna mellanvŒgstabeller gav man ut enbart under 1944.

 

Mottagarna pŒ den hŠr tiden var inte sŠrskilt selektiva. Det erfor jag sjŠlv nŠr jag nŒgra nŠtter pŒ 40-talet var hŠnvisad till att anvŠnda en gammal radio frŒn bšrjan av 30-talet. Men det hindrade inte att jag med denna apparat kopplad till en bra utomhusantenn en tidig morgon kunde hšra ett tiotal USA-stationer lika bra som om de vore europeiska. Det hŠr var under krigets slutskede dŒ flertalet europeer var tysta; antingen hade de helt upphšrt att sŠnda eller sŒ startade de relativt sent pŒ morgonen. SŒ mellanvŒgen var nŠstan helt fri frŒn europeer, och dŒ spelade det mindre roll att mottagaren hade dŒlig selektivitet.

 

Tillbaka till John S. Bohm:

 

ÓMin fšrsta verifikation kom frŒn WKAQ San Juan, Puerto Rico. Den fick jag i december 1932. ... Den andra kom frŒn LR4 Radio Splendid i Buenos Aires, Šven i dessa dagar en uppmŠrksammad och ofta hšrd station hŠr i Sverige. Sedan fšljde den ena efter den andra, fšr det mesta yankees men Šven en del syd- och centralamerikanare samt kanadensare. En verifikation som jag vŠrderade mycket hšgt kom frŒn vŠrldens hšgst belŠgna radiostation nŠmligen Radio Illimani i La Paz, Bolivia. SŠndaren ligger pŒ 3700 meters hšjd och namnet Illimani hŠrršr frŒn det 6.457 meter hšga berg vid vars fot La Paz Šr belŠget. RŠtt mŒnga stationer med sŠndareffekt 100–1000 watt har jag ocksŒ verifierade, vilket visar att signalerna frŒn sŒdana smŒstationer vid gynnsamma fšrhŒllanden kan ha en oerhšrd rŠckvidd.

 

-Jag deltog i en internationell DX-tŠvling om bŠsta DX-resultatet under viss tid. Det gŠllde att fŒ sŒ mŒnga verifikationer som mšjligt under en tid av sex mŒnader. GodkŠnda var endast sŒdana frŒn mellanvŒgsstationer belŠgna pŒ minst 2000 engelska miles avstŒnd. (Utgšr 3.219 kilometer, dvs ungefŠr fŒgelvŠgsstrŠckan Stockholm– Beirut eller Stockholm–Gršnlands sydspets.)  Fšr min del mŒste stationerna alltsŒ vara belŠgna i Nord- eller Sydamerika, Afrika, Asien eller Australien. En Nya ZeelŠndare uppvisade bŠsta resultatet med 84 verifierade stationer, dŠrefter fšljde tvŒ amerikaner med nŒgot šver 70 verifikationer, fjŠrde man bosatt i England hade siffran 69 och pŒ femte plats kom jag med 68.

 

– BŒde WSM i Nashville, Tennessee och Westinghouse-stationen KDKA i Pittsburg, Pa., meddelade mig att man vid angivet klocktslag en viss dag ville tillŠgna mig ett program, varvid man bl.a. skulle sŠnda mig en hŠlsning. TyvŠrr var bŒda stationerna vid detta tillfŠlle ohšrbara. ...

 

  – Mina goda DX-resultat observerades Šven pŒ andra delar av jordklotet. SŒ mottog jag en dag ett diplom frŒn The New Zealand DX Radio Association jŠmte meddelandet att jag hedrats med livstids medlemskap, och man talade om att jag var den fšrsta svenska medlemmen och att min nŠrmaste kollega bodde i England. ...

 

  – LR3 Radio Nacional i Buenos Aires blev vŠlkŠnd šver hela DX-vŠrlden sŒsom omšjlig vad verifiering betrŠffar. En del lyssnare i England gjorde t.o.m. grammofonupptagningar av avlyssnade program som tillstŠlldes LR3, men med samma negativa resulat. ...

 

  – Intill sistlidna vinter (dvs 1942–43) har nordamerikanska stationer varit fullstŠndigt ohšrbara sedan 1935. ... Sydamerika och Nordamerika hšrs i allmŠnhet ej lika bra samtidigt. Hšrs t.ex. argentinska stationer mycket bra, finns dŠr sŠkerligen ej ett spŒr av yankees. Men kommer de senare in klart och tydligt lyser argentinarna med sin frŒnvaro. BŒda parterna kan nŒgon gŒng hšras samtidigt, men i sŒ fall Šr ingen av dem sŠrskilt kraftig. ...

 

  – Under den dŠr tiden hšrde jag aldrig nŒgon annan sydamerikansk stat Šn just Argentina, enda undantaget var den nŠmnda Radio Illimani i Bolivia, samt YV1BC i Car‡cas, Venezuela vilka ofta hšrdes i samband med nordamerikanska sŠndare. De mŒnga brasilianska stationer, som nu nattetid hšrs mycket bra, lyste totalt med sin frŒnvaro 1933–35.Ó

 

John S. Bohms utnyttjade sexršrsapparater av Telefunkens och Philips fabrikat samt en antenn av ryssjetyp, 6-trŒdig, 30 meter lŒng pŒ 12 meters hšjd šver marken.

 

John S. Bohm var emellertid inte helt ensam om att DXa pŒ mellanvŒg i Sverige pŒ 30-talet. I nŠstkommande nummer av DX-radio (DX-radio nr 1 1945, ŒrgŒng 2, artikel ÓLŒngvŠga mellanvŒgorÓ. Utgivare Sveriges Radioklubb.)  visar det sig att kollegan Sven Dahlberg i VŠsterŒs ocksŒ intresserat sig fšr mellanvŒg pŒ 30-talet. Orsaken var egentligen att hans radioapparat saknade kortvŒgsband. Han hade dŠrfšr Ómed viss andakt lyssnat till sŒdana stationer som Istanbul, Ankara, Tunis och Reykjavik. ...

 

  – I bšrjan av Œr 1934 innehšll Ršster i Radio en tabell šver transatlantiska sŠndare pŒ mellanvŒg. Ett studium av denna ingav fšrhoppningar, och nŒgra vŒrnŠtter gjordes fšrsšk att fŒ in dessa fjŠrran belŠgna stationer. Det lyckades šver fšrvŠntan. Med ledning av uppgifterna mštte det inga svŒrigheter att identifiera Œtskilliga sŠndare, de flesta argentinska.Ó (En sŒdan tabell var infšrd i RiR nr 52 fšr 1934, tillsammans med en tabell šver kortvŒgsstationer med rundradioprogram. MellanvŒgstabellen upptar 42 stationer i USA, tre i Canada,  en i vardera Puerto Rico, Cuba och Haiti, fem i Mexico, Œtta i Argentina och en i Uruguay. De flesta hade effekten 10 kW eller mera. Tabellen var infšrd utan nŒgra som helst kommentarer, vare sig i nr 52 eller nŒgot tidigare nummer under  det aktuella Œret.)

 

Sven Dahlberg slutar med en bra beskrivning av mellanvŒgs-DXingens vedermšdor:

 

ÓJakten pŒ mellanvŒgs-DX Šr Šnnu mera hasardartad Šn pŒ kortvŒg. MV-sŠndarna besvŠras ofta av s.k. snabbfading; en stark station kan pŒ ett šgonblick fšrsvinna eller fšrvandlas till ett otydligt mummel. Till lyssnarens fšrtret intrŠffar detta ofta just nŠr stationens anrop skall komma, vilket fšr de flesta sŒvŠl nord- som sydamerikanska sŠndare intrŠffar varje kvart. Fšrhoppningarna att fŒ hšra anropssignalen kan bli gŠckade bŒde sex och sju gŒnger under en enda natt. De atmosfŠriska stšrningarna Šr i synnerhet sommartid ganska besvŠrande pŒ mellanvŒg, och sŠndningarna drunknar ibland i skrŠllarna frŒn lokala eller avlŠgsna ŒskvŠder.Ó

 

3.  VŠrldskriget, Ršster i Radio och Arne Skoog

 

NŠr andra vŠrldskriget bršt ut hšsten 1939 hade det i radioaffŠrerna blivit allt vanligare att finna mottagare med ett vŠl fungerande kortvŒgsband tillsammans med de vanliga lŒng- och mellanvŒgsbanden. KrigshŠndelserna och vŒr isolering frŒn omvŠrlden gav sŠkerligen lyssnarna anledning att lyssna pŒ avlŠgsna kortvŒgs-stationer. PŒtagligt blev detta intresse nŠr mŒnga krigfšrande nationer efter hand bšrjade sŠnda sŠrskilda program pŒ svenska riktade direkt till Sverige, bland vilka en del, t.e.x. USA, enbart kunde utnyttja kortvŒgen fšr att hšras. Importen av radioapparater reducerades kraftigt, vilket gav den svenska radioindustrin ett uppsving. Och apparaterna fšrsŒgs nu nŠstan uteslutande med Œtminstone ett kortvŒgsband.

 

Det var i det hŠr lŠget som namnet O.A. Skoog, den blivande svenska DX-ingens fšrkŠmpe Arne Skoog, fšrsta gŒngen dšk upp i en radiotidning. I dŒvarande RadiotjŠnsts (nuvarande Sveriges Radio TV)  veckotidning Ršster i Radio nr 17 fšr Œret 1941 har han signerat en artikel omfattande en sida med titeln ÓKortvŒgsmottagningÓ. Tidningens redaktšr har noterat allmŠnhetens intresse fšr kortvŒgssŠndningar och sŠger dŠrfšr inledningsvis: ÓVi ha bett en sakkunnig redogšra fšr vad kortvŒg Šr och hur man bŠr sig Œt fšr att hšra pŒ kortvŒgsutsŠndningar.Ó Arne Skoog ger en allmŠn šversikt šver radiovŒgornas utbredning etc., och fšr oss med mellanvŒg som specialintresse kan det vara intressant att lŠsa att man med mellanvŒg Ói allmŠnhet menar vŒglŠngderna 100–1000 meterÓ. I det kommande numret av RiR, nr 18/41, Šr infšrd en tvŒsidig kortvŒgstabell omfattande drygt 200 frekvenser upptagna av stationer pŒ vŒglŠngderna 60–13 meter.

 

I RiR nr 19/41 dyker fšr fšrsta gŒngen upp en halvspaltig notis med rubriken ÓFšr kortvŒgslyssnareÓ, signerad K.E.U.  I RiR 37/41 publiceras en vŒglŠngdstabell šver lŒng- och mellanvŒgsstationer i Europa och Nordafrika med en tillhšrande karta dŠr alla stationerna Šr inprickade. I RiR 40/41 publiceras en fšrtrŠfflig tabell šver kortvŒgsstationer med tidsschema som anger observerade/publicerade sŠndningstider fšr stationerna. Vem som gjort tabellen anges inte, men man anar Arne Skoogs hand.

 

Nu bšrjar en ny era: I numren 50 och 51 av RiR Œr 1941 har O.A. Skoog signerat halvspaltiga artiklar ÓFšr kortvŒgslyssnareÓ. I nr 2/42 har han fŒtt in en ny kortvŒgs-tabell med tidsschema, till vilken han gšr kommentaren: ÓUnder rubriken ÕFšr kortvŒgslyssnareÕ hoppas jag bli i tilfŠlle att lŠmna uppgifter efter hand om viktigare Šndringar och nyheter som beršra tabellen.Ó

 

 

Fšga torde Arne Skoog vid den hŠr tiden ha anat vilken ÓfolkršrelseÓ han satte igŒng nŠr han under kommande nummer av RiR fšrde in sina lyssnar- och nyhetstips om kortvŒg. Under 1942 fšrekommer det enstaka ÓFšr kortvŒgslyssnareÓ. €n mindre torde han ha anat att det Šven skulle innebŠra starten fšr en omfattande mellanvŒgsDXing. Under hšsten 1942 nŠmns i fšrbigŒende bland kortvŒgstipsen att WNEL i Puerto Rico och enstaka latinamerikaner har hšrts pŒ MV. Som svar till en lyssnare som fšrbryllad hšrt šsterlŠndsk musik pŒ 280 meter svarar Skoog att stationen sannolikt Šr Allahabad i Indien, som enligt tillgŠngliga uppgifter endast sŠnde med 100 watt – Arne har fšr švrigt sjŠlv lyckats uppfatta stationen.

 

Det som innebŠr att jakten pŒ DX-stationer pŒ mellanvŒg startar Šr en tvŒspaltig ÓFšr kortvŒgslyssnareÓ i RiR nr 49 1942. HŠr citeras stora delar av ett brev frŒn John S. Bohm i Malung, dŠr han berŠttar om sina erfarenheter av MV-DX under Œren 1933–35, dvs ungefŠr detsamma som hŠr tidigare (sidorna 5–6) Œtergivits ur DX-Radio nr 8, 1944. Arne Skoog pŒpekar att ett nytt solflŠcksmaximum Šr nŠra fšrestŒende, varfšr det bšr bli fina mellanvŒgskonditioner under den instundande vintern.

 

Arne Skoog kom med denna bšrjan 1942 att bli den store propagandisten och folkupplysaren som lŠrde folk att lyssna och fšrbŠttra mšjligheterna att anvŠnda radion fšr bŒde nytta och nšje. Han kom att arbeta fšr DXing inte bara i RiR utan Šven i andra media, tekniska tidskrifter och via speciella program šver kortvŒgsstationer, och han bidrog till att det bildades en mŠngd DX-klubbar šver hela landet.

 

HŠr Šr inte platsen att beskriva alla hans insatser, bara konstatera att de hŠr fšrsta Œren vid RiR genom hans och hans medarbetares intensiva engagemang starkt bidrog till att DXingen bšrjade ta fart under 40-talet.

 

Jag har i min Šgo en del av de mellanvŒgstips som publicerades i RiR under Œren 1943–44. Men eftersom jag under Œren 1941–44 mestadels var hŠnvisad till en egentillverkad kristallmottagare, blev det inte mycket av MV-DX som jag fick in i hšrlurarna. Bara de starkare sŠndarna pŒ kontinenten hšrdes, och detta bara nŠr den lokala sŠndaren dŠr jag bodde (i Uppsala) hade stŠngt fšr dagen.

 

Men nu mŒste jag halka in pŒ ett sidospŒr och skryta: Jag upplevde sensationen att Šven kunna koppla min avstŠmningskrets (spole och vridkondensator) pŒ kristallmottagaren sŒ att jag kunde fŒ in kortvŒg pŒ den! Jag hšrde nŠmligen en del av de svenska sŠndningarna frŒn London med utmŠrkt styrka och utan stšrningar. Det var sŠndningarna pŒ 31 metersbandet som jag ÓrŒkadeÓ fŒ in. Ja, just rŒkade. Min utrustning var nŠmligen sŒ flexibel (enligt en ritning i PopulŠr Radio) att den fungerade frŒn de lŠgre kortvŒgsfrekvenserna upp till 31 meter, dŠr dess kŠnslighet rŒkade bli maximal. Det medfšrde ocksŒ att jag en gŒng nŠr London hade stŠngt fick in Tokyo pŒ apparaten. Det var kanske den mest DX-mŠssiga mottagning som nŒgonsin gjorts pŒ en kristallmottagare!

 

Jag lŠste med avund och lŠngtan i RiR-spalterna om diverse kortvŒgsfŒngster, men framfšr allt det som behandlade mellanvŒgen. Fšr tŠnk om jag skulle kunna fŒ in DX-rariteter pŒ min kristallmottagare! Ombyggnaden till en tvŒršrs batterimottagare mot slutet av 1944 var frŠmst motiverad av denna dršm. Men till en bšrjan bidrog den istŠllet till att kasta mig ut i eterkriget pŒ kontinenten under krigets slutskede, vilket jag behandlar i avsnsittet ÓKriget i eternÓ.

 

En RiR-artikel om mellanvŒg var naturligtvis skriven av Arne Skoog, betitlad ÓUpptŠcktsresor pŒ mellanvŒgenÓ (RiR 19/43). Efter en inledande fšrklaring till mellanvŒgornas utbredning och beroende av solflŠckarnas 11-Œriga periodicitet, skriver Arne:

 

ÓMŒnga gŒnger kan man fŒ en hšgst fšrbluffande styrka. HŠr i Stockholm brukar stationen WNEL, San Juan, Puerto Rico, vara en av de pŒlitligaste och stundom Šr dess styrka sŒdan att man mycket vŠl skulle kunna avlyssna den med en liten enkel kristallmottagare.Ó Det var denna rad, hŠr understruken, som fick mig att natt efter natt fšrgŠves jaga efter WNEL pŒ min kristallmottagare! Arne fortsŠtter:

 

  – ÓMŒnga lyssnare har skrivit till kortvŒgsspalten och uttryckt sin stora šverraskning šver mellanvŒgsfenomenet. En lyssnare med en 5-ršrs mottagare av ŒrgŒng 1936 lyckades plocka in en hel del distansstationer, exempelvis den hŠr:

 

  – PŒ 280 meter (1070 kHz) fick jag fatt i en station, som jag till att bšrja med trodde lŒg i USA, med ett sportreferat pŒ typisk yankee-jargong. ... Detta var kl. 2.55. Kl. 3.00 vŠntade jag att fŒ hšra anropet, men dŒ satte en down-period in. Kl. 3.15 dŠremot var stationen mycket kraftig och precis pŒ sekunden tonades sportreferatet bort, och sŒ kom anropet ÓThis is the Canadian Broadcasting Corporation. This is station CBA, Sackville, New BrunswickÓ. Saken var klar! Jag blev sŒ begeistrad att jag redan samma dag satte mej ned och skrev ett luftpostbrev till stationen. En krona och fem šre kostade det, men det kan inte hjŠlpas.Ó 

 

I samma nummer av RiR har Arne sammanstŠllt en tabell šver DX-stationer som blivit avlyssnade och identifierade under vintern 1942–43. Men han pŒpekar att de ŠndŒ bara Šr ett urval av de oftast hšrbara. Alla stationerna nedan har hšrts nattetid, med undantag fšr WNEW som hšrts pŒ morgnarna till kl. 10.

Frek khZ

Signal

Ort

Effekt kW

700

WLW

Mason, Ohio

500

830

LR5

Monte Grande

20

870

LR6

Buenos Aires

25

886

VUD

Delhi

20

950

LR3

Buenos Aires

90

980

PRE8

Rio de Janeiro

25

990

LR4

Buenos Aires

12

1022

VUW

Lucknow

5

1030

LR9

Buenos Aires

5

1030

CFCN

Calgary, Alberta

10

1040

PRG2

Sao Paulo

25

1040

WHO

Mitchellville, Iowa

50

1070

LR1

Buenos Aires

50

1070

CBA

Sackville, New Brunswick

50

1086

VUL

Lahore

5

1100

PRG9

Sao Paulo

25

1100

CBR

Vancouver, Br. Columbia

5

1110

LS5

Buenos Aires

5

1130

WNEW

New York

10

1180

Barranquilla, Colombia

1200

PRB6

Sao Paulo

5

1220

PRA9

Rio de Janeiro

25

1230

LS8

Buenos Aires

13

1280

PRG3

Rio de Janeiro

10

1310

LS11

Buenos Aires

30

1320

WNEL

San Juan, Puerto Rico

5

1330

LV8

Buenos Aires

5

1410

PRE7

Sao Paulo, Radio Cosmos

5

1510

WLAC

Nashville, Tennessee

5

1520

WKBW

Hamburg, N.Y.

50

1530

WCKY

Crescent Springs

50

1540

KXEL

Dysar, Iowa

50

 

John S. Bohm, som tidigare i detta kapitel presenterats som en representant fšr 30-talets DXing, Œterkom med lyssnartips i nr 50 av RiR 1943. Intressant Šr att den osignerade artikeln under rubriken ÓSydamerika pŒ mellanvŒgÓ (Arne Skoog igen?) beskriver John S. Bohm som en Óintresserad lŒngdistanslyssnare (pŒ facksprŒk: DX-are)Ó. Denna fšrklaring av facktermen antyder att DXing och DXare vid den hŠr tiden var tŠmligen okŠnda termer i Sverige. Inom sŠndaramatšrhobbyn var de dock etablerade.

 

I nŠmnda artikel citeras Bohms mycket initierade och vŠlformulerade beskrivning av de atmosfŠriska fšrhŒllanden och annat som brukar pŒverka fŒngster och kvalitet pŒ mottagningen av mellanvŒgsstationerna. Det Šr uppenbart att distanslyssning pŒ mellanvŒg Šr nŒgot alldeles extra mŠrkvŠrdigt som Šr vŠrt en pedagogisk fšrklaring i RiR. Intressant Šr ocksŒ pŒpekandet att de nordamerikanska stationerna, trots att de ligger betydligt nŠrmare oss Šn de sydamerikanska, hšrs mycket sŠmre eller inte alls. Detta skulle enligt en artikel i RiR nr 2 1943 bero pŒ stšrningar frŒn den magnetiska nordpolen. Bohm vŠntar sig emellertid fŒ god mottagning av Nordamerika till jul, eftersom solflŠcksmaximum berŠknades infalla 1944-45. ÓTill dags dato (mŒnadsskiftet nov./dec. 1943) har dock ingen yankee hšrts pŒ mellanvŒg.Ó

 

Bohm talar vidare om att Sydamerika Šr hšrbart bŒde sommar och vinter, nŠr inte atmosfŠriska fšrhŒllanden hindrar, t.ex. Œska som Šven kan gšra de starkaste europeerna ohšrbara. Under de korta nattimmarna i juli har han t.ex. noterat bŒde Rio de Janeiro och Buenos Aires med hyfsade ljudstyrkor, B.A. pŒ 830, 950, 990, 1070 och 1230 kHz, och Rio pŒ 980 och 1180 kHz. PŒ sommaren hšrs de bŠst vid 2–3-tiden, men pŒ vintern kan en del bšrja hšras strax efter midnatt.

 

Bohm lŠmnar i samma nummer av RiR en lista šver de stationer i Syd- och Mellan-amerika som han hšrt bŠst under 1943. UngefŠr hŠlften Šr desamma som pŒ RiR:s lista vintern 1942-43 (sidan 11), vilka har uteslutits i Bohms lista som Œterges hŠr:

 

Frekvens

Signal

Effekt

Ort, land

Stationsnamn

730

XEPN

100

Piedras Negras, Mexico

880

PRI3

25

M. Greaes, Brasilien

R. Inconfidencia

890

XEW

100

Mexico City Radiodif. Mexico

910

LR2

10

Buenos Aires, Argentina

R. Argentina

910

XENT

150

Nuevo Laredo, Mexico

960

XEAW

100

Reynosa, Mexico

1000

PRB9

25

Sao Paulo, Brasilien

R. Record

1060

PRD2

10

Dist.Federal,Brasilien

R.Cruzeiro do Sul

1150

LR8

6

Buenos Aires, Argentina

R. Paris

1170

LV11

2

Santiago Est,. Argentina

Radio del Norte

1180

PRE3

10

Dist. Federal, Brasilien

R. Transmissora

1260

PRA5

5

Sao Paulo, Brasilien

R. Sao Paulo

1300

PRE4

5

Sao Paulo, Brasilien

Radio Cultura

1310

LS11

30

Buenos Aires, Argentina

R. Provincia

1390

LR11

1

La Plata, Argentina

R. Universal

1420

PRB2

5

Dist. Federal, Brasilien

R. Soc. Vera Cruz

1430

PRE2

5

Dist. Federal, Brasilien

R. Soc. Vera Cruz

1440

PRF9

3

Rio Grande do Sul, Brasilien

Dif. Portoalegrense

1450

PRB4

1

Sao Paulo, Brasilien

R. Club Santos

1470

PRE6

1

Est. do Rio, Brasilien

R Soc Fluminense

 

 

Hur ovanligt det var med DXing pŒ mellanvŒg pŒ den hŠr tiden framgŒr ocksŒ av nŒgra notiser under ÓFrŒgor och svarÓ i RiR hšsten 1943. Det gŠllde en station som sŠnde ÓšsterlŠndsk musikÓ pŒ Faluns frekvens 1086 kHz, och detta gŠllde eftermiddagen – DXingen dittills hade nŠstan uteslutande handlat om stationer som hšrts pŒ natten. Det svenska riksprogrammet gjorde uppehŒll kl. 15–17, och nŒgra lyssnare hade hšrt en mycket svag mystisk station pŒ Falufrekvensen som vid 16.30-tiden pratade engelska och fšr švrigt spelade en konstig musik. I svaret ansŒg redaktšren (Arne Skoog var sannolikt inte konsulterad) att det inte kunde vara den kroatiska stationen Banja Luka pŒ samma frekvens, Óeftersom den Šr mycket svag, blott 3kW. En annan station som dykt upp pŒ senaste tiden Šr Cap B™ne i Tunisien, och det stŠmmer bŠttre med den šsterlŠndska musiken. Det allra troligaste Šr emellertid – hur underligt det Šn kan lŒta – att stationen Šr Lahore i Indien. Vid RadiobyrŒns kontrollstation i Enkšping har man nŠmligen hšrt denna station sŒ tydligt, att man kunnat faststŠlla dess identitet.Ó

 

Det var alltsŒ sŒ pass sensationellt med denna station pŒ Faluns frekvens att RadiobyrŒn, som hade till uppgift att kontrollera att de svenska stationerna hšll sig till sina frekvenser, hade uppmŠrksammat den och identifierat den. Att man kallade allt som inte ljšd som den vanliga europeiska musiken fšr ÓšsterlŠndsk musikÓ visar   hur litet vi i Sverige visste om sŒdan musik vid denna tid. Det Šr ju en enorm skillnad mellan den musik som spelas i Tunisien och den i Indien! Resonemanget om att Banja Luka med sina 3 kilowatt inte skulle kunna komma ifrŒga visar vŠl ocksŒ att kunskaperna om mellanvŒgens mšjligheter inte var sŠrskilt djupa.

 

Den tidigare omnŠmnde Sven Dahlberg i VŠsterŒs citeras utfšrligt i RiR:s ÓFšr kortvŒgslyssnareÓ i oktober 1943. Han har dŒ konstaterat att det antingen Šr Argentina eller Brasilien som dominerar, men enstaka nŠtter har de ersatts av USA. Han tillhšr dem som under de hŠr Œren har funnit att WNEL i Puerto Rico hšrs bŠst. Ó€ven nŠr det Šr tyst šver resten av bandet, brukar denna sŠndare framtrŠda med god styrka.Ó – MŠrkligt nog uppvisade denna station aldrig nŒgon sŒdan hšrbarhet under de fšljande Œrens transatlantiska DX-mottagning.

 

Under Œren 1944 och 1945 fšrekom det nŒgra enstaka redogšrelser fšr MV-DX i RiR:s ÓFšr kortvŒgslyssnareÓ. John S. Bohm meddelade sŒlunda att han pŒ julnatten 1944 frŒn amerikanska stationer hšrde ÓStilla natt, heliga nattÓ sjungas minst sex gŒnger mellan kl. 4 och 6. Endast en av 44 avlyssnade USA-sŠndare denna natt bjšd pŒ dansmusik.

 

 

 

John S. Bohm dyker ocksŒ upp i det fšrsta numret fšr 1945 av tidningen DX-radio. dŠr han rŠknar upp sina fŒngster under den just passerade julen 1944. Den bŠsta natten fšr US-DX var natten mot juldagen, dŒ han noterade 44 USA-sŠndare, av vilka en hel del identifierades. Han skriver: ÓSŠrskilt gladde det mig att Œter hšra KSL i Salt Lake City pŒ 1160 kHz. ... Kl. 5 var dock dess saga all, dŒ en tysk station bšrjade sitt morgonprogram pŒ samma vŒglŠngd. Den sŠndare som presterade den kraftigaste ljudstyrkan var WNAC pŒ 1260 kHz som kl. 5–6 sŠnde en julpredikan och tidvis kunde jŠmfšras med de tyska sŠndarna.Ó

 

Andra stationer med god hšrbarhet denna natt var bl.a. WLW 700, WOR 710, WBZ 1030 och KMOX 1120 kHz. John berŠttar vidare:

 

ÓNatten till den 5 december hšrde jag fšr fšrsta gŒngen en station pŒ Newfoundland. Kl. 2.58 observerade jag en sŠndare pŒ 640 kHz. Kl. 3.00 kom ÓThis is the Newfoundland Broadcasting Corporation Station VONF in St. JohnsÓ. Speakern meddelade att programmet fšr dagen var slut, klockan var 11.30 pm Newfoundland Time. DŠrpŒ fšljde en bšn samt till sist God Save the King. ... Denna station Šr sŒvitt jag vet ej tidigare rapporterad som hšrd hŠr i Sverige.

 

 

 

  QSL till Arne Skoog?

 

– En All India station pŒ ca 635 hšrdes samma natt. Denna Šr mig veterligt ej heller tidigare rapporterad hŠr. TvŒ andra AIR stationer hšrdes pŒ 886 och 1086, som dock tidigare hšrts hŠrstŠdes och finns med i en tabell i RiR av Œr 1943.Ó

 

Fjorton dagar senare rapporterade en annan DXare, signaturen ÓDX 205Ó, att nŠmnda WNAC pŒ 1260 kHz lŒnga stunder gick upp i en god hšrbarhet vid 4-tiden. DŒ erbjšd den Óett typiskt amerikanskt program: en poetisk vŠderleksrapport, en kšr som sjšng fram hur mycket klockan var, samt reklam serverad pŒ ett sŠtt som en svensk har svŒrt att fatta. SŒlunda sade hallŒmannen mitt i en nyhetsutsŠndning kl 4.10: ÕKom ihŒg att nŠrhelst Ni passerar en affŠr med vŒr (firmanamn) skylt pŒ, har Ni rŠtt att gŒ in och fŒ ett provglas av vŒrt beršmda šl alldeles gratis, sŒvida Ni namnger just vŒrt šl.Õ Kl. 4.15 šverfšrdes Radio Newsreel frŒn London, och 4.30 spelade en dansorkester frŒn hotell Waldorf Astoria i New York.Ó

 

 

4.  En ung DXare pŒ 40-talet

 

Hur var det dŒ med mina egna DX-fŒngster pŒ mellanvŒgen under den fšrsta halvan av 40-talet? Som jag i det fšregŒende nŠmnt var jag mest instŠlld pŒ den europeiska radioarenan, sŒ lŠnge kriget pŒgick. Och nŠr jag under sommar- och vinterferier var ledig frŒn plugget i Uppsala och hade tillgŒng till en hygglig Radiola, var det dessutom kortvŒgen jag DXade mest pŒ.

 

PŒ kortvŒgen lŠrde jag mig vid den hŠr tiden vad en raga Šr, hur den kan vara  uppbyggd i upp emot 32 takter, att det finns ragor fšr olika tider pŒ dygnet, etc. Det lŠrde jag mig frŒn AIR i Delhi i en kursserie som gick šver kortvŒgen. SŒ nŠr jag pŒ eftermiddagarna lyssnade pŒ Lahore pŒ Faluns MV-frekvens fšre kl. 17 kunde jag konstatera att en del av musiken var kvŠllsragor. Det som fšr en del DXare sedermera kom att betecknas som ÓtarmgnidÓ... Jag lŠrde mig faktiskt att gilla denna musik.

 

Sommaren 1945 mŒste det ha varit extrema solflŠckskonditioner till mellanvŒgens fšrdel. Under den allra ljusaste tiden av Œret, veckorna efter midsommar, kunde jag frŒn midnatt till fram emot 2-tiden fŒ in massor av sydamerikaner. Jag var dŒ i mitt fšrŠldrahem i Skebobruk 10 mil norr om Stockholm dŠr jag hade en 30 meter lŒng, hšgt belŠgen longwire som antenn. Natten mot 30 juni identifierade jag de flesta av ett 10-tal argentinare och brasilianare hšrbara kl 01-02. Den natten gick PRG3 i Rio pŒ 1280 kHz med sina 10 kW under nŠstan en timme igenom med ÓeuropeiskÓ styrka, QSA5. Natten mot 2 juli hšrdes det inte mindre Šn ett 30-tal sydamerikaner. SŒ hŠr fortsatte det i stort sett varje natt denna sommar, och vad mera var: enstaka stationer bšrjade hšras redan omkring kl. 23.20, vilket gŠllde exempelvis den nŠmnda PRG3.

 

Redan 21 augusti denna sommar 1945 gick CBA 1070 kHz och enstaka USA-sŠndare fram ur myllret av spansktalande sŠndare, och den 25 augusti smŠllde det till ordentligt. DŒ dominerade de spansktalande stationerna hela mellanvŒgsbandet, och jag konstaterade att Puerto Rico hade en av sina toppennŠtter. Jag lyckades mellan kl 02 och 03 identifiera den ÓvanligaÓ WNEL 1320 kHz samt WIAC 580 och WKAQ 620 kHz. – Rapporter till CBA och WNEL efter denna natt resulterade i mina fšrsta QSL, verifikationer, frŒn mellanvŒgsstationer.

 

Jag fick de hŠr Œren mina fšrsta lŠrospŒn ršrande mellanvŒgens nyckfullhet. Det som innebŠr att fšrhŒllandena kan vŠxla frŒn dag till dag, ibland frŒn timme till timme. Man kan hšra stationer frŒn olika riktningar och pŒ vŠxlande avstŒnd och det kan vara stationer som Šr totalt ohšrbara under lŒngliga tider. Detta kan gŠlla Šven stationer pŒ ganska nŠra hŒll. Lšrdag 18 augusti 1945 hšrde jag sŒlunda till min stora fšrvŒning vid 23-tiden tre stationer i Algeriet, som jag inte tidigare hšrt, fastŠn jag ofta fšrsškt. Det ršrde sig om stationer som relŠade den kraftigare Alger-sŠndaren pŒ 941 kHz. De hŠr tre lŒg pŒ (cirka) 1086, 1110 och 1280 kHz. I vart fall en av dem, Constantine (troligen den pŒ 1086 kHz) anvŠnde enligt tillgŠngliga uppgifter bara 150 watt. Men egentligen var detta inte mŠrkvŠrdigare Šn nŠr man hšrde smŒ ambulerande soldatstationer kring Medelhavet under Œret dessfšrinnan!

 

Jag har uppehŒllit mig ganska utfšrligt vid ett fŒtal DXares avlyssningar under nŒgra korta sŠsonger under den fšrsta halvan av 40-talet. Det som dŒ loggades kan fšrefalla en MV-DXare frŒn de fšljande decennierna ganska vardagligt och slŠtstruket. Man kan litet fšrenklat sŠga att det tidiga 40-talets DXing lunkade pŒ under ungefŠr samma villkor som pŒ 30-talet. Mottagarna var inte sŒ mycket bŠttre, det var till fšljd av kriget ganska gott om ÓledigaÓ DX-frekvenser, och man spanade efter viltet i stort sett bara efter midnatt och till fram emot morgonen dŒ europeerna startade. FrŒn 50-talet och framŒt finns det periodiska tabellsammanstŠllningar šver avlyssnade stationer, som i bšrjan mest gŠller stationer hšrda vid ÓtraditionellaÓ tidpunkter. I ett senare avsnitt avser jag att frŠmst kommentera avlyssningar som inleddes under 1950-talet och som gŠllde stationer inom nya geografiska omrŒden eller vid tider som man fšrbisett under fšregŒende Œr.

 

 

5.  DXingen och klubbarna

 

I Sverige blev det under 50- och 60-talen en explosionsartad utveckling av intresset fšr DXing. I fšrsta hand fšr kortvŒgslyssningen, men detta smittade som tidigare antytts av sig till mellanvŒgen. …ver hela landet bildades DX-klubbar, som pŒ olika sŠtt gjorde propaganda fšr att vŠrva mera medlemmar, mŒnga genom att ge ut tidningar med nyheter och tips šver hšrda stationer. Under samma epok bšrjade det ocksŒ arran-geras tŠvlingar. TŠvlingar som uppammades bŒde av radioindustrin och av DX-tidskrifternas redaktšrer, vilka genom tŠvlingarna sŒg ett medel att ytterligare utvidga intresset fšr DXingen och hŠrmed indirekt fšr sina tidningsupplagor.

 

Det fanns kanske i Sverige Œtminstone 50.000 personer, mestadels unga grabbar, som pŒ 60-talet Šgnade sig Œt hobbyn. HŠrmed blev det ocksŒ marknad fšr bŠttre mottagare, och s.k. trafikmottagare till šverkomliga priser bšrjade importeras. Vad man hŠrmed vann fšr mellanvŒgens del var nog frŠmst den fšrbŠttrade selektiviteten hos mottagarna, d.v.s. apparaterna kunde lŠttare Œtskilja stationer som lŒg ganska tŠtt intill varandra frekvensmŠssigt. De eftertraktade utomeuropeiska stationerna i Nord- och Sydamerika samt i Asien och Stilla HavsomrŒdet lŒg dŒ i allmŠnhet pŒ frekvenser med ett mellanrum av jŠmnt tio kHz, exempelvis pŒ 1270, 1280 och 1290 kHz. De europeiska sŠnde pŒ frekvenser med 9 kHz mellanrum. Med en selektiv mottagare kunde man dŒ uppfatta exempelvis PRG3 i Rio pŒ 1280 kHz Šven nŠr de europeiska sŠndarna pŒ 1276 och 1285 kHz var igŒng, fšrutsatt att dessa inte brakade in med kanonstyrka.

 

Det ligger i DXingens natur att den uppammar samlarvurm och tŠvlingsinstinkt. DX-spalter, lyssnarklubbar och sŠrskilda program fšr DXare frŒn radiostationer vŠrlden runt uppmanade lyssnarna att skicka lyssnarrapporter fšr att fŒ stationernas bekrŠf-telse pŒ korrekta avlyssningar i form av verifikationer. Vanligen utgjordes verifikationen av ett s.k. QSL-kort, annars ett brev. PŒ det viset kunde man samla pŒ sig dels stšrsta mšjliga antal verifierade lŠnder inom olika vŠrldsdelar, dels stšrsta mšjliga antal QSL frŒn varje land. Ja, det var sŠkert mšjligt att samla QSL efter ÓmotivÓ eller andra sŠrintressen, precis som fallet Šr med frimŠrkssamlandet. En extra krydda var det nŠr avlyssningen nŒgon gŒng bekrŠftades med att det var fšrsta gŒngen stationen rapporterats frŒn Sverig

Le, ja nŒgon gŒng hŠnde det att det var fšrsta gŒngen den rapporterats frŒn Europa.

 

QSL frŒn mellanvŒgsstationer utgjorde en gren av samlarhobbyn som kunde betraktas som exklusivare Šn QSL frŒn kortvŒgsstationer. Syftet med flertalet kortvŒgssŠndningar var ju att nŒ lyssnare utanfšr det egna landet, och bland dessa stationer var dŠrfšr benŠgenheten att besvara rapporter stor. Fšr mellanvŒgens del var det egentligen tvŠrtom: Man vŠnde sig med sŠndningarna till lokalt avgrŠnsade lyssnare. €ndŒ var det en fšrvŒnansvŠrt stor andel av MV-stationerna som verifierade rapporter.

 

Det vŠxte som sagt upp DX-klubbar runt om i landet och mŒnga av dessa gav ut medlemsblad med nyhetstips och artiklar om DXing. Fšr mŒnga av tidningens lŠsare – och Œtskilliga av klubbtidningarna fick mer eller mindre ÓrikstŠckandeÓ karaktŠr – var det viktigt att tidningen infšrde vederbšrande DXares egna tips om sŒdant han hšrt. Och sjŠlvfallet ville DXaren dŒ helst fŒ infšrda de exklusivaste eller mest nyhets-mŠssiga av fŒngsterna. Spalterna blev gŠrna ett slags arena dŠr det ena exklusiva jaktbytet efter det andra nedlades sŒsom avlyssnat, identifierat och i bŠsta fall senare verifierat genom ett korrekt QSL-svar.

 

PŒ kortvŒgen insŒg DXarna efter hand att Óingenting var omšjligtÓ. Det gick att hšra mycket avlŠgsna stationer, Šven de med smŒ sŠndareffekter, kanske bara ett tiotal watt i antennen. Det gŠllde bara att ha tŒlamod och turen att hšra stationen vid ett av de dŠr sŠllsynta tillfŠllena dŒ dess vŒgor rŒkade trŠffa lyssnarens antenn. PŒ kortvŒgen fanns det alltsŒ inte nŒgra begrŠnsningar av det slag som gŠller fšr MV-DXing: Fšr att mellanvŒgorna skall nŒ fram šver lŠngre distanser, dvs i princip redan bortom 100 ˆ 200 kilometer, nŒste det rŒda mšrker mellan sŠndaren och mottagaren. RadiovŒgen mŒste studsa emot, eller egentligen bšjas av mot ett joniserat skikt kallat E-skiktet, som inte existerar pŒ dagen. PŒ natten befinner sig detta skikt pŒ en hšjd šver jordytan uppskattad till omkring tio mil. Efter en fšrsta studs emot detta kan det intrŠffa att vŒgen nŠr den nŒr markytan Œter bšjs av, ÓstudsarÓ vidare mot E-skiktet igen, dŠr den Œter  ÓstudsarÓ tillbaka mot jorden, etc.

 

KortvŒgs-DXingen kom alltsŒ under 50-talet att likna en vŠxande ungdomsršrelse. Allt flera lockades dŠrmed att pršva pŒ att ta in DX-stationer pŒ mellanvŒg. I en del fall var motivet till att kasta sig ut pŒ mellanvŒgorna frŠmst att jaga stationer i lŠnder dŠr det inte fšrekom nŒgra kortvŒgssŠndningar. PŒ det sŠttet kunde de kanske fŒ trofŽer till sina QSL-samlingar som gav dem hšga vŠrden i samlarligorna. MV-DXare med lŒng erfarenhet och en etablerad uppfattning om vad som kunde eller inte kunde hšras pŒ mellanvŒg fick sŒlunda ibland i klubbtidningarnas spalter lŠsa enstaka MV-tips vars sanningshalt de ifrŒgasatte. De var benŠgna hŠnfšra dessa till tipslŠmnarens okunnighet om mellanvŒgens villkor parad med en osund samlar- eller tŠvlingsmani.

 

Fšr egen del hade jag under 40-talet fšrsškt att fšrstŒ de vetenskapliga uppsatser som fšrekom i stadens bibliotek vilka behandlade de senaste ršnen om soleruptionerna, norrskenet och dessa fenomens inverkan pŒ de joniserade ÓskiktenÓ i den s.k. jonosfŠren. Det Šr dessa skikt pŒ olika hšjd šver jordytan som bestŠmmer radiovŒgornas utbredning pŒ olika frekvenser, pŒ olika delar av jordklotet och under olika tider pŒ Œret samt under de ungefŠr elvaŒriga solflŠckscyklerna. Vad jag dŒ upptŠckte i avhandlingarna var att man inte gjort mŠtningar av fenomenens inverkan direkt pŒ mellanvŒgen. DŠremot gjordes det mycket studier pŒ lŒngvŒg och kortvŒg. Man presenterade visserligen radiovŒgornas utbredningsvillkor šver alla frekvensspektra frŒn lŒngvŒg till kortvŒg. Men fšr mellanvŒgens del var det i sjŠlva verket vŠrden som deducerats fram sŒsom rimliga frŒn mŠtningarna pŒ lŒng- och kortvŒg. Dessa upptŠckter i litteraturen gjorde att jag inte trodde blint pŒ ÓdoktrinenÓ om mšrker som ett absolut villkor fšr all DXing pŒ mellanvŒg.

 

Under Œren 1946–1953 var jag inte sŠrskilt aktiv som DXare. Vad som dŒ hšrdes pŒ mellanvŒg šverlŒter jag Œt nŒgon annan att berŠtta. Mina sporadiska anteckningar frŒn de Œren antyder att konditionerna pŒ mellanvŒg successivt fšrsŠmrades. Min Œterkomst till mellanvŒgen skedde genom en direkt inspark via en notis i RiR i oktober 1953. En ung MV-DXare vid namn Lasse RydŽn presenterade dŠr Radioklubben Universal, som hade en speciell MV-sektion och som ville komma i kontakt med andra MV-lyssnare. Lasse RydŽn berŠttade ocksŒ om dess verksamhet i ett DX-program pŒ svenska frŒn Bryssel pŒ kortvŒg. Tack vare de kontakter jag fick med Lasse och de švriga i denna klubb, hamnade jag i upptakten av den guldŒlder som mellanvŒgslyssningen kom att uppleva under 1950- och 60-talen.

 

Under denna epok Šgnade vi oss ocksŒ mycket Œt att med hjŠlp av DX-kollegor vŠrlden runt ifrŒgasŠtta och fšrdjupa oss i de villkor som bestŠmmer mellanvŒgornas utbredning. Gamla sanningar visade sig dŒ vara tšjbara, och mycket gick att ratta in pŒ mellanvŒgen som enligt gamla regler inte skulle vara mšjligt. Dessa ršn vill jag fšrsška Œterkomma till i en annan artikel.

 

Slutligen nŒgra ord om DXingen utanfšr Sverige fšre 1950-talet. PŒ samma sŠtt som vi i Sverige hšrde stationer i USA, sŒ kunde naturligtvis DXare i USA emellanŒt hšra svenska och andra stationer i Europa. BŠst lŒg vŠl de engelska sŠndarna till fšr transatlantisk lyssning: BBC pŒ 1149 och 1474 hade avlyssnats enligt ett novembernummer av den amerikanska Universalite Œr 1945. I detta nummer rapporterades dessutom Jerusalem och en marockan, fyra stationer i Indien, tvŒ i Australien samt ett antal stationer pŒ olika šar i Stilla Havet.

 

I ett nummer av RiR i januari 1946 omtalar Arne Skoog sensationen att en amerikansk DX-are hade fŒtt in Falun en morgon under en dryg timme. Han hšrde bl.a. en skolradiosŠndning med engelsk lektion kl. 8.15 svensk tid, dvs 2.15 Eastern Standard Time. DXaren, Alexander Maley  boende utanfšr New York, hade sysslat med DXing i tio Œr och hunnit skaffa sig verifikationer frŒn inte mindre Šn 975 mellanvŒgs-stationer!

 

 

 

MV-DXingens historia: andra vŠrldskrigets slut      

av Jan Erik RŠf

 

 

Kriget i etern

 

NŠr jag vid 15 Œrs Œlder, frŒn slutet av 1943, bšrjade fŒ ett allvarligt intresse fšr radiolyssnandet sŒ var det till stor del beroende pŒ att det hade bšrjat upptrŠda en mŠngd intressanta radiostationer inom omrŒden som efter hand befriats frŒn tysk kontroll. Denna kontroll hade dittills inneburit att allt som sŠndes var ensidigt och ointressant fšr en ung svensk grabb: stationerna ŒterutsŠnde praktiskt taget bara det rikstyska programmet. Och en person i det neutrala Sverige sŒg ju vid denna tid Œt vilket hŒll krigslyckan lutade. I juni 1944 startade invasionen i Normandie, och dessfšrinnan hade allierade trupper landstigit i Syditalien  och utkŠmpade hŒrda strider mot frŠmst tyska trupper, under lŒngsam marsch norrut šver Italien. PŒ šstsidan var ryssarna pŒ vŠg att Œterta polskt territorium och hotade …stpreussen. DŠr lŒg fšr švrigt den starka tyska MV-stationen Kšnigsberg som dagligen hade sŠndningar pŒ svenska.

 

Men nu bšrjade det hŠnda saker pŒ den europeiska kontinenten. Mina tidigare tillfŠllen att lyssna pŒ radio hade visserligen frŠmst syftat till att fŒnga upp de dŠr avlŠgsna distansstationerna utanfšr Europa, de som sŠnde frŒn USA, Kuba, Dakar, Delhi, Tokyo, etc. De som betecknades som DX-stationer i kortvŒgsspalterna...  Men med hjŠlp av en kŠnslig Radiola jag hade tillgŒng till under skolferierna, och genom att bygga om min kristallmottagare till en tvŒršrs batterimottagare fšr MV vid bšrjan av Œr 1944, sŒ fick jag mšjligheter att uppleva konvulsionerna pŒ mellanvŒgsbandet under tiden fram till krigets slut i maj 1945, och tiden nŠrmast dŠrefter. Det var nu som flertalet tyska stationer bombades till grus och bandet bšrjade likna en šde šken.

 

 

QSL till Arne Skoog

 

En del kraftiga stationer fanns givetvis kvar, exempelvis de svenska och schweiziska liksom de ryska som inte tidigare mosats sšnder av tyskt artilleri. Och tyskarna hade tillrŠckligt med sŠndare som hšll stŠllningarna, om ock med kraftigt reducerade effekter. Men 1939 Œrs Montreux-plan šver tilldelningen av kanalerna pŒ mellanvŒg omfattade nŠrmare 120 kanaler.  Flertalet av dessa kanaler hade tilldelats kraftiga, mer eller mindre rikstŠckande sŠndare tillhšrande de nŠrmare 25 lŠnder som fanns i Europa vid krigsutbrottet. Vissa lŠnder, exempelvis Tyskland, hade pŒ grund av sin geografiska utbredning fŒtt Œtskilliga ÓexklusivaÓ kanaler. €ven Sverige hade tillgŒng till nŒgra kanaler, Stockholm, Falun och Hšrby, som ocksŒ var ÓexklusivaÓ i den meningen att det endast var tillŒtet fšr mycket avlŠgsna lŠnder att placera starka sŠndare pŒ dessa frekvenser. Som en illustration till vad en ÓexklusivÓ kanal betydde kan jag nŠmna fšljande: Efter en revision av planen efter kriget skulle Stockholm (Nacka) dela vŒglŠngd med Kairo. NŠr Kairo-sŠndaren kom i etern visade det sig att den ofta fick en sŒdan genomslagskraft under vissa kvŠllstimmar, att den stšrde fšr dem som lyssnade pŒ Nacka utanfšr en radie av cirka 60-70 km. DŠr och pŒ stšrre avstŒnd var Nacka fšr svag fšr att ÓdrŠnkaÓ Kairo; bŒda pratade i munnen pŒ varandra!

 

Med en enkel radioapparat kopplad till en rejŠlt lŒng utomhusantenn mŠrkte jag nu hur MV-bandet efter hand blev av med de tyska sŠndarna, som jag tyckte fšr det mesta bara spelade marschmusik och rapporterade krigsframgŒngar. De tystnade pŒ den ena kanalen efter den andra. Det var dŒ man upptŠckte att dessa kanaler inte var en šde šken utan utgjorde smŒ gršnskande oaser. Oaser av exklusiva, ofta avlŠgsna smŒ stationer som levde utanfšr den europeiska sfŠren. En del tillhšrde visserligen Montreux-planens sfŠr, sŒsom stationerna i Nordafrika och FrŠmre Orienten. Och naturligtvis fanns dŠr ocksŒ Portugals och Spaniens stationer, som vid denna tid mestadels hade lŒga effekter. Och dessa lŒg dessutom nŠstan lika lŒngt bort frŒn Sverige som de nordafrikanska, varfšr man uppfattade deras svaga signaler som lika exklusiva som dem i t.ex. Algeriet eller Egypten.

 

Fšr de fŒtaliga MV-DXare som vid den hŠr tiden hade fšr vana att leta efter storvilt  pŒ andra sidan Atlanten blev de hŠr Œren kring krigsslutet ett eldorado. Jag lŠste enstaka notiser om deras fŒngster i Argentina, Brasilien, Puerto Rico, USA och Canada m.m., som de med lŠtthet fick in pŒ radioapparatens europeiska škenskala. SjŠlv kunde jag ocksŒ ibland hšra en del av dem. Men allt detta behandlas i uppsatsen  ÓMV-DXingens historia fram till 1950-taletÓ.

 

 

ÓIllegalaÓ propagandasŠndare

 

Ty det som tog mitt stšrsta intresse pŒ mellanvŒgen just vid denna tid var de mŒnga nya eller tillfŠlliga stationer av mer eller mindre illegal karaktŠr som plštsligt dšk upp. Fšr dessa stationer gŠllde inte nŒgra Montreux-šverenskommelser...  Deras existensvillkor var den bistra verklighet som motiverade deras upptrŠdande pŒ arenan. De vŠnde sig till de egna stridande soldaterna, till befolkningen i befriade omrŒden, de riktade in sig mot fiendens soldater eller hemmafront. Ibland kunde de vara ensidiga sprŒkršr fšr en fraktion, en politisk gruppering som anvŠnde radion som propagandainstrument.  En hel del av dem sŠnde enbart pŒ kortvŒg, nŒgra bŒde pŒ kort- och mellanvŒg.

 

PŒ kortvŒgen fanns det gott om s.k. illegala sŠndare, dvs sŒdana som sŠnde propaganda fšr en egen sak eller mot en fiende, ibland under nŒgon form av tŠckmantel genom att lŒtsas stŒ pŒ motstŒndarens sida. Enligt en bok utgiven 1944 av en schweizare Arno Huth fanns det i bšrjan av det Œret trettio illegala stationer, de flesta enbart pŒ kortvŒg. Jag gŒr inte nŠrmare in pŒ dem, eftersom Šmnet hŠr Šr mellanvŒgen.

 

 

De allierades soldatstationer

 

PŒ mellanvŒgen fanns det alltsŒ inte sŒ mŒnga av kortvŒgens illegala s.k. frihets-sŠndare. HŠr mŠrktes frŠmst de tillfŠlliga stationer som sŠnde underhŒllning till soldater. Jag kunde ligga i timtal och svepa šver mellanvŒgsbandet efter mšrkrets inbrott fšr att fŒnga upp de svaga signalerna frŒn olika slag av sŒdana sŠndare. Elektrisk kraft var en bristvara dŠr kriget hŠrjade, sŒ flertalet sŠnde sŠkert med mycket smŒ effekter, nŒgra tiotal eller hundra watt, och med provisoriska antenner. SŒvida de inte i lyckliga fall kunde utnyttja delar av en sšnderskjuten sŠndare eller en antenn frŒn en ordinarie station! Deras sŠndningar var ofta ganska korta. Det fanns naturligtvis inga officiella uppgifter om dem, sŒ man kunde inte hitta dem i stationslistor el. dyl. Man var alltsŒ hŠnvisad till att fšrsška identifiera dem sjŠlv, om inte en radiospalt i en tidning hade rŒkat omnŠmna dem.

 

Under Œren 1944-45 blev de allierades ršrliga MV-stationer fšr de egna soldaterna allt vanligare. Dessa var installerade i stora skŒpbilar och hade antenner pŒ hopfŠllbara master, och elkraften fick de frŒn fordonens dieselmotorer. Nyheterna omfattade naturligtvis frontrapporter med sŠrskild tonvikt pŒ de egna divisionernas framgŒngar. UnderhŒllningen under denna ršrliga, primitiva period bestod ofta av vanliga 78-varvs grammofonskivor. Urvalet var nog inte sŠrskilt stort, och utgjorde frŠmst de vanliga mest gŒngbara schlagermelodierna och jazzlŒtarna. Exempelvis noterade jag en av mina fšrsta ÓAmerican Expeditionary StationsÓ pŒ ca 1530 kHz en kvŠll i augusti 1944.

 

Den slog igen fšr dagen med amerikanska nationalsŒngen kl. 23.00, efter att ha avslutat kvŠllens musik med de gamla Stormy Weather och Stardust. PŒ olika sŠtt distribuerades till dessa stationer Šven ibland fŠrdiga musikshower, dŠr de amerikanska sŠndarna frŠmst ŒterutsŠnde dylika frŒn Armed Forces Service i Washington. Men bŒde de och de engelska soldatstationerna fick ocksŒ program frŒn Allied Expeditionary Forces, AEFP, i  England.

 

Den nŠmnda soldatstationen pŒ ca 1530 kHz kunde jag inte identifiera den dŠr kvŠllen. Troligen var det American Expeditionary Station in field with the 5th Army jag hšrt. Den lŒg enligt en notis i Ršster i Radios kortvŒgsspalt pŒ denna frekvens vid nyŒret 1945. Femte armŽn lŒg hšsten 1944 och kŠmpade sig lŒngsamt norrut i Italien frŒn ett brohuvud pŒ Italiens sydspets. Ett Œr tidigare hade den deltagit i slutfasen av operationerna mot tyskarna i Nordafrika. Mot slutet av 1943 var det nŠmligen femte armŽn jŠmte olika engelska styrkor som inringat de tyska och italienska trupperna i Tunisien och var pŒ vŠg att kasta dessa i havet. 

 

Man visste alltsŒ inte alltid var soldatsŠndarna befann sig; ofta nšjde de sig med att endast ange det truppslag eller den armŽavdelning de tillhšrde. Inte ens den 27 juni 1945, en och en halv mŒnad efter krigets slut, angav ÓThe Fifth Army Radio StationÓ var den dŒ befann sig. NŠr den slog igen fšr dagen kl. 22.15 uppgav den bara att den sŠnde pŒ 1280 kHz (dit den flyttat frŒn 1530) men att den dessutom relŠades šver en sŠndare pŒ 1510 kHz.

 

Andra sŒdana hŠr stationer som fšljde soldaterna i leran bakom fronten var ÓAmerican Expeditionary Station of the 7th ArmyÓ som bl.a. hšrdes pŒ 1500 kHz, ÓAmerican Forces Network, AFN 9th ArmyÓ pŒ 1429 kHz och dito 1st Army pŒ 1449 kHz.

 

Ibland hšrde man stationer anropa med ortsnamn. Men de kunde vara helt omšjliga att uppfatta eller identifiera pŒ kartan. En sŒdan var ÓThe Air Force American Station SibiaÓ – eller ocksŒ var det CIBIA, kanske en fšrkortning av ett fšrbandsnamn? Den hšrdes omkring 1510 kHz. SŒ lŠt det Œtminstone – ock skrevs i DX-spalterna – med amerikansk accent. Beroende pŒ vederbšrande hallŒmans ursprung i staterna och belŠsenhet i det sprŒk och det land dŠr hans soldatkamrater just opererade, kunde uttalet hamna lŒngt ifrŒn det gŒngbara pŒ platsen. En gŒng hšrde jag ett ortsnamn som lŠt som ÓGšrischaÓ. Noggrant studium av de aktuella krigskartorna visade att det inte kunde vara nŒgot annat Šn Gorizia vid Adriatiska havets nordkust som avsŒgs.

 

De allierades truppenheter fšrekom under de hŠr Œren inte bara i Europa. NŠr engelsmŠnnen efter det fšrsta krigsŒret hade slagit Rommels pansarfšrband tillbaka vŠsterut šver Libyen, fick de efter USA:s intrŠde i kriget hjŠlp av amerikanska trupper som landsattes i Marocko. Och dŠrfšr kunde man nŒgon gŒng uppfatta svaga soldatsŠndare knutna till dessa trupper i Marocko och kanske i Algeriet och Tunisien. De amerikanska trupperna anvŠnde sig troligen frŠmst av fordonsburna stationer. Men det hindrade inte att man Šven kunde hšra en av de normalt fransksŠndande permanenta smŒstationerna i Algeriet pŒ ca 1080 kHz, troligen Constantine med en effekt av 100 watt, stŠnga fšr dagen kl. 23.20 med amerikanskt anrop och nationalsŒng.

 

I omrŒdet šster om Medelhavet var det politiska och militŠra lŠget lŠnge instabilt, och Šven hŠr behšvde amerikanska och brittiska trupper radiounderhŒllning. Det ršrde  sig mest om sŠndningar frŒn stšdjepunkter som fšr en tid hade en fastare karaktŠr. Men det fšrekom att man uppgav en militŠr postadress, utan att ange var sŠndaren var belŠgen. NŒgra sŒdana stationer, som fšr en ung DX-are tedde sig mycket mystiska, var bl.a. JCPA och JCKW – prefixen med J tillhšrde ju Japan – belŠgna nŒgonstans i omrŒdet Jordanien-Palestina-Syrien. (Det hŠr var vid den tiden dŒ staten Israel var pŒ vŠg att etablera sig.) Av de bŒda sŠnde JCPA pŒ mellanvŒg och JCKW pŒ kortvŒg. Senare, 1947, var de stationŠra. Jag hšrde dŒ en testsŠndning pŒ kortvŒg frŒn Middle East Forces. Som svar pŒ lyssnarrapporten dit fick jag bl.a. veta att f.d. JCPA tillhšrde dem och sŠnde pŒ 795 kHz. Jag lyckades en tid dŠrefter ta in dem pŒ denna MV-frekvens och som fšrste svensk fŒ ett QSL-kort, som ordentligt angav att stationen tillhšrde Middle East Land Forces, Jerusalem N.W. Den lŒg alltsŒ i Jerusalem dŠr den dŒ enligt QSL-kortet sŠnde med 1 kW.  

 

Inom Suezkanalzonen i Egypten opererade JCFA pŒ 1391 kHz, som enligt DX-pressen sŠnde med 300 watt. En annan som ocksŒ avslšjade sin belŠgenhet var JFPA i Basra pŒ 950 kHz, tillhšrande Middle East Forces. Och i Beirut fanns enligt DX-pressen en 300-watts station tillhšrig Middle East Forces, pŒ 1080 kHz. LŠngre šsterut fanns ÓThe Air Force Expeditionary Station in PersiaÓ som  i DX-spalterna 1944 uppgavs sŠnda pŒ 1492 kHz.

 

EngelsmŠnnen hade stationer som kallades fšr ÓStation BLAÓ fšljt av en siffra: 1, 2, 3 eller 4. BLA stod fšr British Liberation Army, och siffran hŠnfšrde sig till respektive armŽs nummer. Var denna armŽ befann sig uppgavs inte i sŠndningarna. Fšr att fŒ svar pŒ detta var man tvungen att studera tidningarnas telegram och krigskartor. BLA1 var nog den station som hšrdes bŠst. Den sŠnde pŒ 658 kHz (egentligen Kšlns frekvens) och var vintern 1945 igŒng kl. 7–23. Enligt DX-spalten i RiR i april samma Œr  sŠnde BLA2 dŒ pŒ 1095 kHz och BLA4 pŒ 1409 kHz. –  Dessa stationer var sŠkert ÓŠktaÓ soldatstationer i den meningen att de var mobila, avsedda enbart fšr frontens behov.

 

Frekvensen runt 1080 kHz dŠr nŒgra smŒ algeriska stationer opererade var fšrresten en av de kanaler som livligt utnyttjades av mer eller mindre tillfŠlliga smŒstationer. Ofta hšrde man pŒ frekvensen bara ett antal tjutande interferenstoner, sŒdant som uppstŒr nŠr MV-stationer pŒ en avsedd frekvens inte kan sŠnda exakt pŒ frekvensen. Fšr att klara detta erfordras att sŠndaren styrs av en speciell s.k. kristall. NŠr tvŒ eller flera stationer Šr kristallstyrda till samma frekvens fšrsvinner interferenstjutet, och istŠllet Ótalar stationerna i munnen pŒ varandraÓ. – De hŠr smŒstationerna hade inte resurser att avstŠmma sina sŠndare med kristall, utan klarade sig sŠkert med en enkel vridkondensator, vilket ocksŒ mŠrktes pŒ att de  under loppet av nŒgra timmar kunde flytta sig mŠrkbart pŒ bandet. Att man ŠndŒ kunde uppfatta nŒgon av dessa stationers sŠndningar sammanhŠngde frŠmst med att de var sŒ svaga, att de ofta fšrsvann helt och hŒllet. Om dŒ nŒgon av dem ÓhŠngde kvarÓ pŒ bandet, sŒ gavs lyssnaren en chans att uppfatta dess programtyp, sprŒk eller annat som behšvdes fšr att identifiera den.

 

 

€kta och falska motŒtgŠrder pŒ tyska

 

Det var inte bara amerikaner och engelsmŠn som sŠnde speciellt fšr sina soldater. Tyskarna insŒg under krigets gŒng, och speciellt nŠr krigslyckan bšrjade vŠnda sig, att de ocksŒ mŒste hšja stridsmoralen med radions hjŠlp. DŠrfšr avsattes under de sista krigsŒren en allt stšrre del av de ordinarie radioresurserna fšr s.k. Soldatensendern. I Italien fanns Soldatensender Italien som en tid hšrdes pŒ minst fyra frekvenser: ca 670, 868, 1357 och ca 1390 kHz. Allt efter som de allierade ryckte norrut under 1944-45 fšrsvann dock dessa successivt. PŒ ca 592 kHz hšrdes i krigets slutskede Soldaten-sender SŸd-Ost, en frekvens som tillhšrt Wien och vars sŠndare troligen under denna tid fick gšra tjŠnst som soldatstation.

 

Svenska lyssnare kunde mot slutet av 1943 fŒ en in ny lŒngvŒgssŠndare pŒ 1010 meter som kallade sig Soldatensender Lappland. I Norrbotten hšrdes denna sŠndare bra, men den anvŠnde ocksŒ nŒgra kortvŒgsstationer som kunde hšras lŠngre sšderut i landet. Den vŠnde sig till de tyska soldater som var stationerade i Norge och Finland. Den hade mycket lŠttsmŠlt grammofonmusik, men ocksŒ ŒterutsŠndningar frŒn Deutschlandsender i Berlin samt den oundvikliga Wehrmachtbericht, krigsnyheterna.

 

Soldatensender West utgjorde en kedja av stationer, som ett tag omfattade Œtmins-tone fem stycken. Veckorna fšre krigsslutet rapporterade tidningarna att de tystnat. SŒlunda var det tyst pŒ 832 kHz den 27 april 1945, och den 1 maj var det tyst pŒ frekvenserna 610, ca 730, 986 och 1195 kHz. I en vŒglŠngdstabell frŒn mars 1945 anges stationen pŒ 610 kHz (ÓvŒglŠngd 492 meterÓ) tillhšra Radio Atlantic, en allierad kortvŒgsstation som sŠnde pŒ tyska med fšrment information till och frŒn den tyska hemmafronten. Dess ÓrelŠÓ-sŠndningar šver mellanvŒgen kan vara en illustration till den fšrvirring som rŒdde under det sista Œret av kriget. Det tillhšrde propagandamedlen att anvŠnda fiendens frekvenser fšr egna propagandasŠndningar. Jag misstŠnker att Soldatensender West under nŒgra hektiska mŒnader blev utnyttjad pŒ detta sŠtt. Det var ju sŒ enkelt: Blev en sŠndare eršvrad eller sšndersprŠngd, uppstod genast mšjligheten att utnyttja dess vŒglŠngd fšr att sŠnda desinformation och spŠda pŒ den rŒdande fšrvirringen i krigslŠget med ytterligare demoraliserande propaganda.  

 

ÓThis is Arnhem callingÓ pŒ 795 kHz hšrdes i Sverige fšrsta gŒngen i oktober 1944. Den sŠnde ocksŒ pŒ kortvŒg dŠr det var uppenbart att den anvŠnde en ordinarie tysk sŠndare. Den sŠnde uteslutande pŒ engelska fšr de allierade pŒ vŠstfronten. Den ŒterutsŠnde program frŒn Allied Expeditionary Forces inklusive dessas anrop och tidssignalen frŒn Greenwich. Nyheterna frŒn BBC kl. 21 kopplades in, dŒ en dam meddelade att Ónu ska ni fŒ nyheter hemifrŒnÓ. Nyheterna vid švriga tider var dock producerade av stationen sjŠlv. I bšrjan slutade den sŠndningen kl. 23 med God Save the KingÓ, men frŒn bšrjan av 1945 spelade den istŠllet en godnattvals. – Det var ingen tvekan om att det var en tysk station, men man frŒgar sig vilken demoraliserande inverkan tyskarna trodde att en sŒdan station skulle kunna ha pŒ de engelska soldaterna.

 

Eftersom den hŠr uppsatsen koncentreras till mellanvŒgen, ska bara omnŠmnas att Radio Atlantic under en period ÓrelŠadesÓ pŒ MV enligt eget anrop av lydelsen ... Óangeschlossen Soldatensender Calais auf der MittelwelleÓ. SjŠlv hšrde jag den ocksŒ en tid lŠgga till ... Óangeschlossen Soldatensender West auf der MittelwelleÓ.

 

Det fšrekom dŒ och dŒ sŠndningar som bara innehšll upprepningar av siffror eller bokstŠver, dvs obegripliga kodmeddelanen. En liknande typ av sŠndningar omnŠmns i en RiR-spalt. Det var en MV-station som den 7 januari 1945, dŒ jag ocksŒ hšrde den, pŒ 1500 kHz nŒgra gŒnger upprepade: ÓAchtung! Hier spricht Sender Ingeborg. Die Kapelle. RŸbezahl.Ó Enligt tidningen kom den tillbaka natten dŠrefter pŒ ca 1460 kHz med samma meddelande, dock med skillnaden att Ingeborg var utbytt mot Pauline. Och fšljande natt hšrdes den pŒ ca 1400 kHz med det nya namnet Anne Lore.

 

Jag kan endast ge enstaka glimtar frŒn de hŠr hektiska mŒnaderna av krigets slutskede: Mina mšjligheter att sŒ att sŠga lyssna pŒ allt var obefintliga, och fšrhŒllandena Šndrades snabbt. Ett tag under vintern 1944-45 noterade jag att en stor del av de allierades sŠndningar till soldaterna gick under organisationsnamnet ÓAbsieÓ, vilket vŠl skulle uttydas antingen som ÓAmericanÓ eller ÓAllied Broadcasting Service in EuropeÓ. De  fšrekom frŠmst šver sŠndare av stationŠr karaktŠr.

 

 

Spškršst och stšrsŠndare

 

StšrningssŠndare fšrekom pŒ mellanvŒgen, dock inte i sŒdan utstrŠckning att de stšrde mycket fšr den som satt i Sverige och lyssnade. VŠrre var det nog fšr dem som fšrsškte lyssna dŠr stšrsŠndaren var belŠgen...  SŒdana sŠndare blev sedermera det Kalla krigets gissel, speciellt pŒ kortvŒg.  DŠremot kunde det hŠnda att nŒgon av de starkare tyska riksstationerna drabbades av en ÓspškršstÓ. Denna fšrekom frŠmst under nyhetssŠndningar nŠr den tyske upplŠsaren berŠttade om tyska krigsframgŒngar eller motanfall. Det var tekniskt sett korta, plštsliga inpass i dessa sŠndningar, dŒ ršsten hšrdes med god kvalitet utan nŒgra s.k. interferenstoner eller visslingar; man hade alltsŒ lyckats att synkronisera en ÓspšksŠndareÓ med den tyska stationens sŠndningsfrekvens.

 

Spškršsten hšrdes i allmŠnhet begrŠnsa sig till de tyska nederlagen i korta ordalag av typen: ÓBreslau ist gefallen. Warszawa ist gefallen,Ó etc. De fšrsta gŒngerna jag hšrde ršsten handlade det om tyska fšrluster pŒ šstfronten, varfšr jag var švertygad om att ršsten kom frŒn den ryska sidan. I februari 1944 hšrdes den sŒlunda šver Kšnigsberg i Ostpreussen med en harang av ungefŠr fšljande lydelse: ÓKatastrofen frŒn Stalingrad Šr nu tillbaka med katastrofen vid Leningrad. Nu ŒterstŒr den tredje och sista vid Hitler-GrabÓ (Grab = grav). Den 27 april 1945, mindre Šn tio dagar fšre tyskarnas kapitulation, lŠste jag fšljande notis i Expressen: ÓNatten till torsdagen hšrdes en spškršst pŒ Hamburgs vŒglŠngd sŠga: Bremen och BrŸnn har ni fšrlorat idag. I Italien har 500.000 kapitulerat. Har ni hšrt detta? Gšr slut pŒ det hela! Jaga bort era ledare, som leder er in i helvetet, mšrda alla nazipampar!Ó

 

Att kriget verkligen fšrdes in pŒ knutarna i hjŠrtat av det tyska riket kunde man uppfatta bokstavligt Šven i radion. NŠr riksminister Goebbels hšll ett tal till berlinborna lšrdag 22 maj hšrdes kanondunder och granatnedslag i bakgrunden nŠr han talade. NŠr han sade att Ómin fru och mina barn stannar i BerlinÓ dundrade det extra kraftigt.

 

 

Kaos och vŠpnade revolter

 

Det fšrekom i slutskedet fšrsšk till vŠpnat tyskt uppror mot ledningen. Men Tyskland var vid denna tid sŒ genommilitariserat, att dylika fšrsšk ofta kunde slŒs ned Šven under de sista skŠlvande, kaotiska dagarna. I Bayern utnyttjade en tysk motstŒndsorganisation radion fšr att starta en revolt. Enligt den svenska pressen utlšstes denna den 28 april genom att musiken i ett program pŒ fšrmiddagen bršts nŒgra korta stunder fšr ett obegripligt meddelande: ÓFasanjakten bšrjarÓ. Detta inledde en klappjakt pŒ ÓguldfasanernaÓ, ett šknamn pŒ hšgre uniformerade partimŠn. En stund senare uppgavs i sŠndningen att det var den bayerska frihetsaktionens sŠndare som talade. En general Ritter von Epp sades ha anslutit sig till ršrelsen. Appellen avslutades med orden: Ó…ppna koncentrationslŠgren! Tilll Dachau! Ta fast nazistpamparna! Hindra att de flyr!Ó – NŒgon timme senare kom dock en upphetsad hšg naziledare, gauleiter Giessner till mikrofonen. Han anklagade en handfull fšrrŠdare under ledning av en kapten Gerngross fšr att ha tagit MŸnchens radio fšr att rikta en dolkstšt i ryggen pŒ det kŠmpande tyska folket. Upproret hade nu nedkŠmpats, enligt nazimannen. Hans meddelande fšljdes av sedvanliga politiska kommentarer, dŠr oenigheten mellan de allierade vid San Francisco-konferensen betecknades som San Fiaskokonferensen. – Faktum i fallet MŸnchenupproret lŠr, enligt radiostationer pŒ vŠstsidan, ha varit att det ledde till gatustrider i MŸnchen och i andra stšrre bayerska stŠder, och att koncentrationslŠgret Dachau stormades. Kommendanten Seiss flydde, och vaktmanskapet dšdades eller flydde. PartifunktionŠrer fšrsškte fly. Inte alla lyckades: gauledaren Giessners bršder SS-officerarna Ernst, Hermann och Alfred Œkte i en bil mot vilken kastades en pansarnŠve. Alla tre skadades.

 

Den 28 april var Œtskilliga nazityska sŠndare fortfarande igŒng, bl.a. de stšrre sŠndarna Hamburg, MŸnchen, Prag, Linz och Graz, Šven om de sŠnde med pŒtagligt reducerad och varierande styrka; under viktigare nyheter och appeller mŠrkte man emellanŒt en kraftig fšrstŠrkning av sŠndareffekten. Dessa stationer talade om att tyskarna mŒste hŒlla ut in i det sista. Samtidigt visste vŠrlden utanfšr Tyskland att Himmler hade lŠmnat vŠstmakterna ett kapitulationsfšrslag.

 

Tyskarna var envisa och indoktrinerade till att slŒss in i det sista och underordna sig  uppenbart hopplšsa order om att inte ge upp. En titt pŒ kartan šver krigslŠget omkring 1 maj 1945 visar att tyskarna behŠrskade Kurland i nuvarande Lettland och ett omrŒde dŠr intill. (kring Libau pŒ kartan = nuvarande Liepaja.) HŠr lŠr Œtskilliga hundratusen tyska soldater ha blivit instŠngda, varifrŒn de fšrsškte ta sig ut sjšledes.

I detta lŠge kunde de ŠndŒ plštsligt sŠtta igŒng en ny radiostation under senare delen av april, pŒ 1393 kHz. Den sŠnde regelbundet hela dagen med en tre timmars fšrmiddagspaus, och programmet innehšll tre nyhetssŠndningar pŒ lettiska och en pŒ ryska, fšrutom program fšr de egna trupperna.

 

 

ÓHŠr talar KšnigsbergsradionÓ

 

Ett annat exempel pŒ kampviljan Šr vŠl vad som hŠnde med de svenska sŠndningarna som tidigare dagligen sŠnts ifrŒn Kšnigsberg i Ostpreussen, dvs frŒn den stad som idag heter Kaliningrad. Sedan ryssarna intagit staden, dšk en ersŠttare till denna station plštsligt upp igen mot slutet av april, nŠr allt egentligen fšrefšll hopplšst slut. Men nu hšrdes stationen frŒn Norge och pŒ lŒngvŒg 1010 meter. DŠr hade man i krigets sista skŠlvande minuter satt upp en station nŒgonstans i sšdra Norge. Dit hade man kostat pŒ sig att flytta den personal som tidigare tjŠnstgjort vid den svenska redaktionen i Kšnigsberg. Jag hšrde den sjŠlv nŒgra gŒnger omkring den 25 april, sedan en tidning 23 april uppgivit att stationen varit i luften nŒgra dagar.

 

Ett nummer av Ršster i Radio i juni 1945 hade en artikel som gav fšrklaringen till hur Kšnigsbergsradion kunde ŒteruppstŒ i Norge. Det handlade om en 20 kilowatts mobil radiostation placerad pŒ en hšjd utanfšr Oslo, i Œtta tŠckta lastbilar och med en teleskopantenn av 46 meters hšjd. Stationen, som bara kunde anvŠnda lŒngvŒgen mellan 600 och 2000 meter, kunde monteras upp och vara i sŠndning efter 2 1/2 timmar. Den hade tidigare varit placerad i Rovaniemi som ÓSoldatensender LapplandÓ!

 

Den tyske officer som visade stationen fšr RiR-skribenten berŠttade att den hade byggts redan 1937 – Goebbels var ju Hitlers informationsgeni och fšrberedde redan dŒ propagandainsatser infšr kommande tysk expansion. Det uppgavs att tyskarna hade haft sex liknande stora sŠndare samt tolv lŠttare mobila sŠndare avsedda fšr mellanvŒg. De skulle ocksŒ ha haft 100 kW-sŠndare monterade i jŠrnvŠgsvagnar.

http://www.stellamaris.no/konigs.htm

 

Den tyska kapitulationen

 

Den bild som den europeiska kartan hade infšr kapitulationen framgŒr av bifogade karta ur Dagens Nyheter fšr den 1 maj 1945.

 

Den 2 maj noterade jag att s.k. rikstyska stationer fortfarande hšrdes kl. 23.20 pŒ vŒglŠngderna (meter:) 220, 233,5(?), 243,7?, 270 (Prag?), 332 (Hamburg), 338 (Alpen), ca 377 samt pŒ 470 (Prag).

 

Den 3 maj kapitulerade Hamburgs garnison fšr den andra brittiska armŽn, och Hamburgradion sade att Hamburg fšrklarats fšr šppen stad. Dagen dŠrefter var stationen igŒng en stund. En person talade dŒ pŒ bruten tyska till befolkningen och sade att man fick ršra sig fritt pŒ gatorna, men inte cykla. Privata telefonsamtal skulle undvikas. PŒ varje port till ett hus skulle sŠttas upp en lista šver vilka som bodde i huset. Folk som kunde delta i ršjning skulle anmŠla sig till myndigheterna. Den 5 maj sŠndes šver Hamburgradion kl. 19.30 det danska programmet frŒn London, som annars alltid gŒtt šver kortvŒg. Stationen anropade efter det danska programmets slut kl. 19.47: ÓRadio Hamburg, a station of the Allied Military Government. Radio Hamburg, einer Sender der Allierten MilitŠr Regierung.Ó Kl. 20.00 lade man ut London med Big Ben och News in English. Kl. 21.00, efter en halvtimmes dansmusik, sŠndes de tyska nyheterna frŒn London. En kvart senare kopplades London bort, och nu fšljde nyheter pŒ bruten engelska lŠsta av en tysk!

 

Hamburgradion fick emellertid under nŒgra dagar en efterfšljare som tog šver nazistationens roll. Det var Bremen med Wilhelmshaven, som lŒg kvar sŒsom Šnnu oin-tagna motstŒndsfickor pŒ Nordsjškusten. FrŒn Wilhelmshaven riktades den 3 maj ett angrepp mot Sveriges sŠtt att beskriva fšrhŒllandena i de tyska fŒnglŠgren. ÓSverige sŒsom skyddsmakt fšr de allierade i Tyskland borde inte sprida sŒdana lšgner.Ó Den 5 maj pratade man i nyheterna kl. 21 fortfarande om Ódie BolschewistenÓ.

 

NŒgra ord ocksŒ om Lord Haw-Haw, alias William Joyce. Han var en engelsk nazist, som under hela kriget bodde i Tyskland och med en lŠtt arrogant stŠmma angrep engelsk politik. Han gjorde det i sŠndningar frŒn Hamburg pŒ mellanvŒg, vilka hšrdes mycket vŠl šver hela England. Han hšrdes fram till och med de fšrsta dagarna i maj. Hitler tog sitt liv den 1 maj. NŠr Lord Haw-Haw pŒ kvŠllen denna dag klockan 22.13 avbršt en konsert šver Hamburg fšr att meddela att Hitler ÓkŠmpat mot bolsjevismen intill sista andetagetÓ, sŒ hšrde jag spškršsten efter ett kraftigt ironiskt skratt gšra en kommentar, som jag tyvŠrr inte kunde uppfatta.

 

 

Spškršsten var flitigt i elden de hŠr dagarna. Den 2 maj var det konsert šver Hamburg vid 22-tiden, dŒ jag bl.a. hšrde spškršsten i bakgrunden sŠga: ÓBerlin ist gefallen. Kapitulation in Norditalien. Kapitulation in Tyrolen und in Salzburg.Ó Senare denna kvŠll fšrsškte tyskarna uppenbarligen stšra spškršsten genom diverse frŠsande eller bubblande ljud. Detta hšll pŒ till kl. 23.10, dŒ bŒde spškršst och stšrningar upphšrde i samband med att ÓSuchdienstÓ startade. Detta var ett program genom vilket privatpersoner sškte sina anfšrvanter genom radions fšrmedling.

 

NŠr det bšrjade brŠnnas under fštterna i Hamburg, flyttade Lord Haw-Haw šver till sŠndaren i Wilhelmshaven. NŠr man lyssnade pŒ honom under hans sista sŠndningar – jag gjorde inga noteringar om nŠr jag gjorde detta – sŒ gav han snarast ett beklŠmmande intryck genom ganska osammanhŠngande tirader och utfall. Den 4 maj var han ersatt av en annan person som lŠste de engelska nyheterna. Den 5 maj var Lord Haw-Haw tillbaka. DŠrefter saknar jag anteckningar om hans medverkan. Vad jag minns Šr emellertid Šr att han vid ett senare tillfŠlle lŠt pŒtagligt berusad. Det kan ha varit en senare sŠndning denna kvŠll, eller  pŒfšljande kvŠll. –  Han tillfŒngatogs av engelsmŠnnen sedan han skjutits i lŒret. De epitet han fick av engelsmŠnnen var dels att han var en landsfšrrŠdare, dels att han var Óthe humbug of HamburgÓ.

 

 

Dramat i Prag

 

Lšrdag  5 maj hade det blivit dramatiskt i Prag. Det ledde ocksŒ till flerspaltiga rubriker i tidningarna under de fšljande dagarna. Med min egentillverkade tvŒršrsradio hšrde jag denna lšrdagskvŠll pŒ Ó215 ˆ 220 meterÓ en tjeckisk ršst som med allvarlig ršst och ganska lŒngsamt lŠste ett uppenbarligen viktigt meddelande. DŠrefter fortsatte stationen med tjeckiska marscher och annan tjeckisk musik. Det var en svag station som stundtals fšrsvann helt och hŒllet. Meddelandet Œterkom 23.34 och upprepades flera gŒnger. Efter nŒgra minuter verkade det som om man hade uppnŒtt en radiokontakt med nŒgon som anropades: efter ett ÓhallŒÓ spelades Œter musik. Samma kvŠll var den ordinarie ÓrikstyskaÓ stationen i Prag pŒ 470 meter tyst. Men dŠremot hšrde jag omkring kl. 23.40 en tjeckisk station pŒ ca 415 meter som dŒ sŠnde nŒgot som lŠt som en nyhetssŠndning och snart fortsatte med konsertmusik. Att stationen var en tjeckisk station utom tysk kontroll avslšjades vid ett anrop kl. 0.15 i vilket jag kunde uppfatta nŒgot om ÓTjeckoslovensko...Ó. €ven denna station hšrdes dŒligt. Men fem minuter senare fick jag bekrŠftat: De talade dŒ tyska och berŠttade uppršrt om stridsoperationer som pŒgick i Prags nŠrhet. Jag fortsatte att lyssna pŒ de hŠr tvŒ stationerna denna natt och under nŒgot fšljande dygn, sŒ mycket som min tid och radiobatterierna tillŠt. Men fšr att summera vad som hŠnde, gšr jag nŒgra utdrag ur pressen:

 

– Stationen pŒ 219 meter (1369 kHz) var ‚eske Budejovie, vilken i likhet med en station i Prag pŒ ca 415 meter (ca 722 kHz) pŒ lšrdagsmorgonen hade besatts av tjeckiska patrioter, vilka gick till vŠpnat uppror mot tyskarna. Det hšr till bilden att hela det sŒ kallade protektoratet Bšhmen-MŠhren (Tjeckien) Šnnu stod under tysk fšrvaltning. Rysssarna i norr kŠmpade huvudsakligen fšr att inta Berlin och de amerikanska trupperna hade fullt upp med att rensa bort motstŒndsfickor i centrala Tyskland sedan de avsnšrt landet i en nordlig och en sydlig hŠlft.

 

Tjeckerna hade dŠremot inte kunnat ta den stšrre PragsŠndaren, Prag I pŒ 470 meter (638 kHz). Dock tycks denna station pŒ lšrdagen tillfŠlligt ha blivit utan elfšrsšrjning (sabotage?), eftersom den dŒ var tyst. PŒ sšndagen dŠremot var den igŒng med sedvanliga nyheter och propagandatal pŒ tyska och tjeckiska, och kl. 21 kungjorde man att Ótyska krigsmakten Šr šverallt herre šver situationen. Enligt storamiral Dšnitz order skall protektoratet fšrsvaras till slutet.Ó

 

I sjŠlva verket pŒgick det fullt uppror. En av de tjeckiska stationerna berŠttade exempelvis att f.d. ryska krigsfŒngar, som vŠrvats under tyska fanor, nu hade anslutit sig till den tjeckiska motstŒndsršrelsen i Prag och šverlŠmnat 10.000 avvŠpnade tyskar till tjeckerna.

 

Enligt en initierad skildring i Schweizer Radio Zeitung (En šversŠttning av en artikel i denna tidskrift publicerades i KortvŒgslyssnaren nr 5, 1945, ŒrgŒng 1, organ fšr Sveriges Radioklubb.)  var upptakten till hŠndelserna vid Prag-stationen denna: Den underjordiska motstŒndsršrelsen hade bildat grupper inom radiofšretaget, vars medlemmar endast kŠnde dem som tillhšrde den egna gruppen. PŒ fredag 4 maj hade folk pŒ gatorna bšrjat riva ned alla skyltar och plakat med tysk text. PŒ natten mot lšrdagen omringades radiobyggnaden av tysk militŠr med spanska ryttare och kulsprutebatterier. De illegala grupperna, som nu hade fŒtt kunskap om varandra, lyckades bemŠktiga sig ett mindre tyskt vapenlager i radiohuset. Deras aktion startade pŒ lšrdagsmorgonen. HallŒmannen vid stationen skulle alltid annonsera pŒ tyska och tjeckiska. Denna morgon vŠgrade han att tala annat Šn tjeckiska. Klockan elva pŒ fšrmiddagen lyckades en tysk hallŒman trŠnga in i sŠndarrummet och sŠga nŒgra ord pŒ tyska. Vid det laget hšll tjeckerna husets švervŒning, medan tyskarna fšrskansat sig i sina arbetsrum i fšrsta vŒningen.

 

SŒdant var lŠget nŠr ett hundratal SS-mŠn trŠngde in i byggnaden. De besatte telefon-vŠxeln i kŠllarvŒningen och den fšrsta vŒningen. De var dŒligt orienterade och lyckades inte finna sŠndarrummet, dŠr en 5 kW-sŠndare arbetade. Ute pŒ stan var det nu fullt uppror. Alla som kunde hjŠlpte till att bygga barrikader och fšrsškte att fŒnga och avvŠpna tyska soldater.

 

I radiohuset spŠrrade hallŒmannen dšrrarna och sŠnde nšdmeddelanden: ÓHjŠlp! Tjeckiska poliser, gendarmer och alla tjecker som har vapen: Skynda till undsŠttning!Ó SS-folket hittade huvudkontrollrummet och šppnade eld mot personalen. En del tjecker kunde besvara elden, medan teknikerna rusade fram och tillbaka frŒn en pelare bakom vilken de gšmde sig, till kontrollbordet fšr att hŒlla sŠndningen igŒng. Tjeckiska poliser och civila tog sig bŒde šver byggnadens tak och igenom den tyska vaktkedjan in i byggnaden. En tjeck stupade pŒ tršskeln till huset, och blev det fšrsta dšdsoffret i striden om Prags radio. SS-tyskarna flydde slutligen ned i kŠllaren. DŠr slŠppte tjeckerna pŒ vatten sŒ att det 150-tal man som befann sig dŠr fann fšr gott ett

ge upp.

 

Mot kvŠllen hade gatustriderna i den inre staden mattats, men ute i ytteromrŒdena hade tyskarna under befŠl av K.H. Frank fšrskansat sig. HŠrifrŒn beskšts staden med artilleri. PŒ sšndagen anfšlls radiobyggnaden av tyskt flyg. Radiofolket fšrde ned en nšdsŠndare i kŠllarvŒningen. PŒ eftermiddagen fick tyskarna in en fulltrŠff med en s.k. flygtorped. Den gick genom fyra vŒningar och exploderade i kŠllaren. HŠr fšrintades nšdsŠndaren och mer Šn hundra civila dšdades inklusive radiofolk, som sškt skydd dŠr.

 

Den schweiziska artikeln uppger dŠrefter att ÓPrags radio arbetade vidare och sŠnde anvisningar till revolutionŠrerna,  medan de tyska tanksen rusade fšrbi utan att ana att hŠr fortfarande pulserade ett av motstŒndsršrelsens vitalaste hjŠrtan.Ó

 

Exakt vad som hŠnde dŠrefter med Pragradion framgŒr inte av artikeln. I den svenska dagspressen skrevs det Œtskilligt under de nŠrmaste dagarna. Uppenbarligen baserades dess uppgifter pŒ fšrvŠxlingar mellan den ovannŠmnda radiostationen och den i ‚eske Budejovie, eller kanske nŒgon annan tjecksŠndare som satts i bruk? Man lŠste t.ex. i pressen att tvŒ brittiska soldater under natten mot sšndagen i Pragradion berŠttade om de vŒldsamma striderna. De anropade den amerikanske pansargeneralen Patton om hjŠlp, och radion sŠnde Šven appeller om hjŠlp pŒ ryska till general Malinovskij. Vidare lŠste man att tyskarna under sšndagen drog samman 300 pansarvagnar omkring Prag, och en tysk truppstyrka nŠrmade sig staden ifrŒn sšder. I den engelska radion sŠnde den tjeckiska exilregeringen entrŠgna maningar till tjeckerna att hŒlla ut: ÓHjŠlp Šr pŒ vŠgÓ. PŒ sšndagen inleddes fšrhandlingar med den tyske kommendanten, men striderna fortsatte.

 

LŠget var under nŒgra dagar kaotiskt. Avgšrande fšr utgŒngen var dock general Pattons pansarstyrkor som snabbt kunde nŒ staden och det faktum att tjeckerna šverallt i landet gick till angrepp mot tyskarna. Naturligtvis inverkade ocksŒ det faktum att den villkorslšsa  kapitulationen blivit verklighet, den kapitulation som i praktiken skedde successivt med bšrjan i nordvŠst dŠr vapenvila proklamerades frŒn lšrdag morgon kl 8. Jag noterade att TT i en extra nyhetssŠndning tisdag 8 maj kl. 15 meddelande att Óalla Prags radiostationer sedan tidigt i morse befinner sig i tjeckernas hand.Ó  

 

 

Tiden nŠrmast efter tyskarnas kapitulation

 

NŠr tyskarna kapitulerat och de sista kvardršjande motstŒndsfickorna nedkŠmpats, fanns det inte mycket kvar av kontinentala radioršster att lyssna pŒ. De sŠndare som fšrst kom igŒng hade ofta en mycket dŒlig ljudkvalitet, dŒlig ÓmodulationÓ fšr att tala facksprŒk. Framfšr allt var det under de fšrsta veckorna mycket korta sŠndningar, som huvudsakligen gav folk uppgifter om vart man skulle bege sig fšr att registrera sig, fŒ nya ransoneringskort, fŒ uppgifter om var och hur man kunde sška efter anhšriga, o dyl.

 

Under de nŠrmaste veckorna flšt grŠnsen mellan Œ ena sidan den ryska ockupationsmaktens intressesfŠr och Œ andra sidan det omrŒde som behŠrskades av de tre andra segrarmakterna: amerikaner, fransmŠn och engelsmŠn (inklusive de kanadensiska som i radiosammanhang markerades genom att den kanadensiska nationalhymnen spelades jŠmsides med den brittiska). Tekniska brister och oklar programpolitik Šr vŠl vad som bŠst karaktŠriserar de sporadiska radiosŠndningar riktade mot befolkningen, vilka efterhand kom igŒng hŠr och var.

 

DŠremot kunde de allierade soldatsŠndarna nu successivt etablera sig som stationŠra stationer, huvudsakligen i anslutning till strategiskt viktiga platser dŠr man placerade stšrre fšrlŠggningar av ockupationstrupper. De brittiska soldatsŠndarna švergick frŒn att kalla sig BLA1 etc., till British Forces Network, BFN, med ortsangivelse. Detsamma gŠllde fšr amerikanerna som successivt švergick till att beteckna sina statio-ner som AFN fšljt av ett ortsnamn, dŠr AFN stod fšr American Forces Network. SŒlunda noterade jag redan 11 juni 1945 AFN Munich pŒ 1249 kHz, dŒ man kl. 23 skulle ŒterutsŠnda nyheter frŒn USA. Det gjorde man genom att ta in USA pŒ kortvŒg. Men mottagningsfšrhŒllandena var sŒ bedršvliga, att de avbršt fšrsšket efter nŒgon minut och istŠllet švergick till ett šnskeprogram fšr soldaterna i trakten. Det var den hŠr stationen i MŸnchen som snabbt etablerades som den kraftigaste bland de mŒnga AFN-sŠndarna. NŒgon gŒng under sommaren 1945 torde den ha bšrjat sŠnda med 100 kW. –  AFN-stationerna brukade alltid avsluta sina sŠndningar fram pŒ nattkršken med den amerikanska nationalhymnen. Ett enda undantag frŒn detta noterade jag i AFN Paris pŒ 1411 kHz sšndag 10 juni kl. 1.05: Man stŠngde genom att spela bŒde amerikanska hymnen och marseljŠsen!

 

I detta kapitel skall inte vidare behandlas hur radion efter hand utvecklades i de olika ockupationszonerna i Europa, varken ifrŒga om ockupationsmakternas sŠndare fšr egna behov eller hur den inhemska radion tog fart och form i de olika lŠnderna eller zonerna. Man kan bara konstatera att det gick olika snabbt att formera de olika radiokedjorna. Fšrst under 1947 noterade jag att det dšk upp nya tysktalande stationer som bšrjade slŒ sig samman i sŠndarkedjor vilka fick bestŒende karaktŠr. I de befriade lŠnderna, exempelvis i Frankrike och Benelux, hade det naturligtvis gŒtt fortare. I …sterrike tog det extra lŒng tid, eftersom ockupationsmakterna inte var sams om hur man skulle fšrdela makten – ryssarna fšrsškte helt enkelt inkorporera hela landet i det omrŒde som senare skulle hamna innanfšr JŠrnridŒn! FrŒn …sterrike kunde man dŠrfšr en tid framŒt efter krigsslutet hšra anropen Ó…sterreichischer FreiheitssenderÓ fšljt av stationsorten, t.ex. Graz eller Innsbruck.

 

PŒ den ryska sidan utmŠrktes den fšrsta tidens sŠndare av att ha en mycket dov bakgrundsklang. Den berodde kanske ibland pŒ att man som studiolokal utnyttjade tomma rum med betongvŠggar (bunkers?). Men det dova ljudet hŠnfšrde sig nog mest till en dŒlig elektrisk utrustning, dŠr ljudkŠllan kan ha varit elgeneratorn. Den hŠr mŠrkliga ljudeffekten var fšrresten mer eller mindre utmŠrkande fšr mŒnga ryska radiosŠndare under 1940- och 50-talen.

 

MV-DXingens historia pŒ 1950-talet             

av Jan Erik RŠf

 

Kommentarer h¿sten 2002 til artikler frŒn How to Listen to the World och Etersvep.

 

Den artikel jag gjorde fšr How to Listen to the World om MV var infšrd i edition 1956 och 1959.

http://www.stellamaris.no/htl.html

NŠr jag skrev den, fšljde jag den "konventionella" Œsikten att

mellanvŒgorna endast fšrmedlas av D- och E-skikten. Emellertid tvivlar jag pŒ denna gamla "doktrin", baserad pŒ studier som jag lŠste i fackpress och som baserats enbart pŒ jonosfŠrens inverkan pŒ lŒngvŒg och kortvŒg - har nŒgon nŒgonsin dŠrefter gjort motsvarande studier fšr mellanvŒgens del? - Jag tror att man ibland kan fŒ komplicerade fšrhŒllanden till nytta fšr MV-utbredningen! Men detta Šr bara hypoteser/ "hugskott", frŒn min sida.

 

DŠremot kan du glšmma mitt "hugskott" i artikeln, nŠr jag avslutar med att efterlysa samband mellan mŒnvarvet och DX-konditionerna. Denna hypotes lŠmnade jag snart, sedan jag genom att under lŒng tid relatera mŒnens stŠllningar till konditionerna. Jag fann inga samband.

 

Artikeln "Jule-DX-ingÓ hade jag alldeles glšmt, vet inte nŠr och var jag skrev den. FrŒn Etersvep?? Det hŠr var en norsk variant. Det fšrekommer enstaka stavfel som tyder pŒ att det inte var jag sjŠlv som skrev ut texten, pŒ skrivmaskin. NŒgon annan mŒtte ha skrivit rent den.

 

JER October 5th, 2002

 

Addenda:

 

Soldatstationer : FrŒn JERÕs loggar:

 

1411 sšndag 10/6 1945: AFN Paris 1.00 (SNT) nyheter engelska- 1.05 anrop pŒ engelska; sedan amerikanska nationalsŒngen och MarseljŠsen. terkommer kl- 6.00- - OmnŠmndes ocksŒ i Ršster i Radio 29/4 1945.

1411 30/3 1945: Allied Expeditionary Forces Programme, s/off 23-07. Skulle Œterkomma kl 6.30.

1402 torsdag 23/8 1945: AFN Frankfurt. Start kl 5.00.

1420 30/3 1945: American Expeditionary Station (inget QTH hšrdes). Kl 24-00 nyheter, kl 0.15 dansmusik.

1420 16/10 1945: AFN Berlin. Noterad med anrop kl 5.10.

1447 30/3 och 8/4 1945: The First Army Radio Station. American Forces Network. Station/ in cooperation with the Armed Forces Radio Service and the AEF.

 

RiR 4 for 210145

 

Rapport frŒn Saltsjš-DufnŠs.

 

ÓÉÓA.E.F.P., uttytt Allied Expeditionary ForcesÕ Programme of the B.B.C., anvŠnder sig numera Šven av andra kortvŒgslŠngder Šn 48,43 m, nŠmligen en i 19 m-bandet pŒ fšrmiddagarna och vidare 7320 kc/s=40,98 m frŒn kl. 8.00-15.15. €ven pŒ mellanvŒgen upptrŠder stationen stundom pŒ tvŒ stŠllen, dels pŒ den ordinarie vŒglŠngden 514 m, dels ocksŒ pŒ 378 m, men dŠr ršr det sig om en tysk station, som relŠar delar av B.B.C:s olika Services med egna nyheter instuckna dŠremŠllan, allt i propagandasyfte. Det Šr ett ganska smart knep, som antagligen lurat en hel del lyssnare.

ÓThe Allied Expeditionary Station, RomeÓ kallar sig en amerikansk soldatsŠndare av A.E.F.-typ, som opererar pŒ 6140 kc/s=48,86 m. SŠndninstiden er Šnnu ej fullt utredd, men stationen brukar hšras stšrre delen av kvŠllen.

 

Den andra Rom-sŠndaren pŒ detta band, nŠmligen den pŒ 6025 kc/s=49,78 m, kallar sig under programmen pŒ tyska fšr ÓSender des allierten OberkommandosÓÉÓ

 

Lars Kalderen.

 

Dagens Nyheter 270445:

 

Hamburg sŠnder

 

radjostimulans

 

"Berlins fšrsvarskamp vinner

hela civilisationens

medlidande."

 

— Privat till Dagens Nyheter —

 

PŒ torsdagskvŠllen var Deutschlandsender icke hšrbar, men Berlins och Hamburgs mellanvŒgssŠndare fungerade. Berlin har efter en lŠngre tids avbrott pŒ torsdagen Œterupptagit sina utsŠndningar pŒ mellanvŒg. I de mycket vŠl hšrbara utsŠndningarna i Hamburgradion upplŠstes uppmuntrande propagandarapporter hela eftermiddagen igenom, omvŠxlande med musikstycken.

 

 

 

FrŒn DX-Radio via Distance, UKVK.